Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Mapuhis hus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en dånande, susande stormby, som kom vattnet att
koka och ryka i lagunen. De första tunga dropparna
föllo på bladen med ett smattrande, då Raoul sprang
upp.
»Tusen Chilidollars extra kontant, Mapuhi», sade
han, »och två hundra i varor».
»Jag vill ha ett hus . . .» började den andre.
»Mapuhi!» skrek Raoul för att göra sig hörd. »Du
är ett nöt!»
Han rusade ut ur skjulet tillsammans med
styrmannen och kämpade sig ned till stranden mot båten.
De kunde inte längre se den. Det tropiska regnet
störtade ned omkring dem. så att de inte sågo
annat än marken under sina fötter och de ilskna små
vågorna från lagunen, som revo och sleto i sanden.
En figur dök fram genom syndafloden. Det var
Huru-Huru, den enarmade mannen.
»Fick ni pärlan?» ropade han in i Raouls öra.
»Mapuhi är ett nöt», blev svaret i ett ännu högre
skrik, och nästa ögonblick hade de förlorat varandra
ur sikte i det nedforsande vattnet.
En halv timme senare såg Huru-Huru, som höll
utkik från yttre sidan av revet, hur A o r a i hissade
upp sina båtar och stack näsan ut till sjöss. Och
bredvid henne fick man sikte på en annan skonare,
som kom länsande in från havet, drejade bi och
firade en båt i vattnet. Han kände igen fartyget.
Det var O r o h e n a, som ägdes av Toriki, en
halv-blodsköpman, som var sin egen superkarg och som
alldeles säkert satt akteröver i båten. Huru-Huru
skrattade invärtes. Han visste, att Mapuhi var
skyldig Toriki för varor sedan föregående år.
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
