Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Mapuhis hus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
krets och på flera ställen bröt sjön redan över från
båda sidor om korallreven. De sträckte sig väl
tjug>u mil, men voro ingenstädes mer än femtio
famnar breda. Pärlfiskesäsongen stod just i sitt flor,
så att infödingarna hade samlats hit från alla öar,
till och med så långt ifrån som Tahiti.
»Det finns tolvhundra män, kvinnor och barn här»,
sade kapten Lynch. »Jag undrar hur många det
kommer att finnas kvar i morgon.»
»Men varför blåser det inte? Det skulle jag just
vilja veta», sade Raoul.
»Oroa er inte för den saken, unge man. Ni
kommer snart att få mer än tillräckligt av det.»
Just som kapten Lynch talade vräkte en jättelik
vattenmassa över revet. Den fräste och porlade
omkring dem tre tum under stolarna. Dämpade
klagorop från de många kvinnorna. Barnen gräto
ynkligt och stirrade på de ofantliga vågorna. Höns
och kattor, som flaxade och hoppade omkring i
vattnet, togo sin tillflykt till taket på kapten Lynchs
hus. En paumotan med en kull nyfödda valpar i
en korg klättrade upp i en kokospalm och gjorde
fast korgen tjugu fot högt. Hyndan sprang ängsligt
gnällande fram och tillbaka under trädet.
Solen lyste fortfarande klart och dödsstiltjen
fortfor. De båda männen sutto och vaktade sjöarna,
i vilka Aorai rullade våldsamt. De stirrade sig
fullkomligt blinda på dessa vattenmassor. Till sist
satte kapten Lynch händerna för ögonen och gick
in i huset igen.
»Tjuguåtta och sextio», sade han stilla, när han
kom tillbaka.
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
