Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Mapuhis hus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alldeles stilla, böjt i vinkel av vinden och endast
skälvande. Men den där skälvningen var vämjelig.
Den liknade vibrationen av en stämgaffel eller
tungorna på en mungiga. Det var vibrationernas
snabbhet som gjorde det så vansinnigt pinsamt. Och även
om roten höll fast, skulle trädet inte länge kunna
härda ut denna pressning. Någonting måste brista.
Ah, där hade ett gått. Han hade inte sett det
gå, men där stod det nu, avbrutet halvvägs upp
på stammen. Man visste inte vad som hände, så
framt man inte såg det. Knakandet av ett träd
eller människornas jämmer kunde ej göra sig hört
längre i denna mäktiga ljudmassa. Han råkade ha
blicken riktad på kapten Lynch när det hände.
Han såg trädstammen splittras och gå i sär utan
brak. Trädkronan med tre av Aorais besättning
och den gamle kaptenen seglade ut över lagunen.
Den föll inte till marken, utan drev genom luften
som om den varit en flygmaskin. Han följde dess
flykt omkring hundra alnar, tills den nådde vattnet.
Han ansträngde ögonen och var säker på att han
såg, hur kapten Lynch vinkade farväl.
Raoul väntade inte på någonting mer. Han rörde
vid infödingen och gjorde ett tecken åt honom att
klättra ner till marken. Mannen var med om det,
men hans kvinnor voro alldeles stela av fasa, och
han valde att stanna hos dem. Raoul slog sitt rep
om trädet och gled ner. En störtsjö av salt vatten
slog honom över huvudet. Han höll andan och
grep med förtvivlans kraft fast i repet. Vattnet föll
undan och i skydd av trädstammen kunde han ånyo
andas, tills han träffades av ännu en sjö. En av
51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
