Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Mapuhis hus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från sin familj, drivits ut på sina egna äventyr.
Hållande sig fast vid en planka, som sårade och
skrub-bade henne och fyllde hennes kropp med stickor,
kastades hon över revet och fördes ut mot havet.
Här förlorade hon emellertid i den våldsamma sjön
sin planka. Hon var gammal, nära sextio år, men
hon var född på Paumotuöarna och hon hade inte
en enda dag av sitt liv haft sjön ur sikte. Under
det hon simmade i mörkret, kämpande för att få
luft, oftast nära att kvävas, fick hon ett häftigt
slag på skuldran av en kokosnöt. Ögonblickligen
hade hon sin plan klar. Hon tog fatt i nöten och
på en timme lyckades hon få tag i sju till. När de
bundos tillsammans, bildade de en livboj som
bevarade hennes liv, på samma gång den hotade att
göra gelé av henne. Hon var fet och hade ett
ömtåligt skinn; men hon hade många gånger varit
med om orkaner, och medan hon uppsände böner
till sin haj-gud att han måtte bevara henne för
hajar, låg hon och väntade på att vinden skulle
bedarra. Men när klockan blev tre, var hon så
medtagen att hon inte längre märkte någonting,
inte ens att det klockan sex blev fullkomlig stiltje.
Men hon kom till sig, när hon kastades upp på
sanden. Hon grävde ner fingrarna i den, så att
de blödde, och klamrade sig fast med händer och
fötter, för att inte dragas ut i havet igen, och till
sist lyckades hon komma utom räckhåll för
sjöarna.
Hon visste var hon befann sig. Detta land kunde
inte vara något annat än den lilla ön Takokota.
Den hade ingen lagun. Inte en levande varelse
56
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
