Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Mapuhis hus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fanns på den. Hikueru låg femton mil bort. Hon
kunde inte se Hikueru, men hon visste att den låg
åt söder. Dagarna gingo, och hon levde på de
kokosnötter som hållit henne flytande. De gåvo
henne både mat och dryck. Men hon varken åt
eller drack så mycket hon orkade. Det fanns inte
stora utsikter att bli räddad från den lilla ön. Hon
såg röken av undsättningsångaren vid horisonten,
men vilken ångare kunde väl tänka på att gå till
den ensliga lilla ön Tako kota?
Från första stunden plågades hon av liken. Sjön
fortfor att slunga upp dem på hennes lilla
sandfläck och hon fortfor att kasta dem tillbaka i
vattnet, så länge hon orkade, tills hajarna togo och
åto upp dem. Men när krafterna inte längre räckte
till, kransade de döda kropparna hennes strand med
hemsk fasa och hon drog sig från dem så långt som
möjligt, och det var inte så värst långt.
Den tionde dagen gick hennes sista kokosnöt och
hon skrumpnade ihop av törst. Hon släpade sig
längs stranden för att om möjligt upptäcka ännu en
nöt. Det var märkvärdigt, att så många lik flöto
upp, men inga nötter, och ändå fanns det säkert
flera kokosnötter än döda människor. Till sist
uppgav hon försöket och kastade sig ned utmattad.
Slutet hade kommit. Det återstod ingenting annat
än att vänta på döden.
Då hon en gång vaknade upp ur sin bedövning,
fick hon småningom en förnimmelse av att hon
låg och stirrade på en tofs rödgult hår på huvudet
av ett lik. Sjön slungade kroppen emot henne och
drog den så tillbaka igen. Den rullade rundt och
57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
