Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Valtanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alldeles enastående i sitt slag. Den erbjöds
hövdingen offentligt. Och sittande på sin bästa matta,
omgiven av sina förnämsta män, med tre
flugfäk-tare bakom sig, behagade han ur sin härolds hand
mottaga den valtand som erbjöds honom av Ra
Vatu genom hans kusin Erirola. Mottagandet
hälsades med handklappningar av de församlade
hövdingarna, härolderna och flugfäktarna, som högljudt
ropade:
»AI woil woi! woil A! woi! woi! woi! A tabua
levu! woi! wToi! A mudua, mudua, mudua!»
»Snart kommer det en man, en vit man», började
Erirola efter en lämplig paus. »Det är en
missionärman och han kommer i dag. Ra Vatu behagar
åstun-da hans stövlar. Han önskar att med dem begåva sin
gode vän Mongondro och han är sinnad att
överlämna dem till honom med fotterna i, ty Mongondro
är en gammal man och hans tänder äro icke goda.
Se till, o Buli, att fotterna följa med stövlarna. Vad
återstoden av honom beträffar, må den bli kvar
här.»
Den glädje, som valtanden tändt i Bulins ögon,
slocknade och han såg sig tveksamt omkring. Han
hade emellertid redan mottagit tanden.
»En sådan småsak som en missionär betyder
ingenting», sade Erirola.
»Nej, en småsak som en missionär betyder
ingenting», svarade Bulin. »Mongondro skall få stövlarna.
Gå, unga män, tre eller fyra stycken och möt
missionären på hans väg. Se till att ni föra med er
stövlarna också.»
74
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
