Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Valtanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
in under klubban och slog armarna om sin bödels
hals. I denna något gynnsammare ställning
började han tala. Han visste att det gällde hans liv,
men han var varken upprörd eller rädd.
»Det skulle vara illa gjort av er att döda mig»,
sade han till mannen. »Jag har varken gjort er
eller Bulin någon orätt.»
Så fast höll han om mannens hals, att de andra
icke vågade slå till med sina klubbor. Och han
fortfor att tala till alla dessa, som ropade att han
måste dö.
»Jag är John Starhurst», sade han lugnt. »Jag
har arbetat på Fidji i tre år och jag har icke
gjort det för vinnings skull. Jag har kommit till
er i goda avsikter. Varför skulle ni döda mig? Att
döda mig kommer icke att gagna någon.»
Bulin stal sig till en blick på valtanden. Han
hade fått bra betalt för sitt dåd.
Missionären var omgiven av en skara nakna
vildar, som alla försökte komma åt honom. De
stämde upp dödshymner, som hans ord överröstade. Men
han smög sin kropp så smidigt efter sin bödels,
att dödsslaget icke kunde utdelas. Erirola log och
Bulin blev ond.
»Ge er på honomI» ropade han. »Det skulle just
vara en skön historia för landet ända till kusten att
en enda man utan vapen, svag som en kvinna,
besegrat er alla.»
»Vänta, o Buli!» ropade John Starhurst ut ur
tumultet, »och jag skall besegra också dig. Ty mina
vapen äro Rätt och Sanning och ingen man kan
motstå dem.»
77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
