Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Valtanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för att genom Honom alla människor också skulle
bliva dina barn. Från Dig äro vi komna och till
Dig skola vi vända åter. Landet ligger i mörker,
o Herre. Endast du har makt att frälsa det. Sträck
ut din hand, o Herre, och frälsa Fidji, det arma
kannibaliska Fidji!»
Bulin började bli otålig.
»Nu skall jag svara dig», mumlade han och
svängde sin klubba med båda händerna.
Där Narau låg dold bland kvinnorna och
mattorna hörde han smällen och skälvde i hela
kroppen. Så stämdes dödssången upp och han visste
att hans älskade missionärs kropp släpades till
ugnen, då han hörde orden:
»Ryck inte så hårdt!»
»Ty jag är en stridsman för mitt land.»
»Ära vare Gud! Ära vare Gud! Ära vare Gud!»
Så höjde sig en röst över sången:
»Var är den tappre mannen?»
Och hundra röster skränade till svar:
»Släpad till ugnen för att kokas.»
»Var är den fege uslingen?» frågade den
ensamma stämman.
»Han har gått för att tala om det!» skränade de
hundra rösterna till svar. »Gått för att tala om
det! Gått för att tala om det!»
Narau stönade i sin själs ångest. Den gamla
sångens ord voro sanning. Han var den fege uslingen
och det återstod honom ingenting annat än att bege
sig bort och tala om det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
