Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Mauki
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vekt, nästan som på en flicka. Dragen voro fina
och regelbundna. Haka och mun voro veka, käkar,
panna och näsa saknade energi. Men i hans ögon
kunde man skönja en glimt av de fördolda
egenskaper som bildade hans karaktär. Dessa egenskaper
voro tilltagsenhet, uthållighet, oförskräckthet,
fantasi och slughet.
Maukis far var hövding över byn vid Port Adams.
Från födseln sålunda en saltvattensman var han mer
än till hälften amfibie. Flan kände till allt om fiskar
och ostron, och revet var för honom som en öppen
bok. Kanoter förstod han sig också på. Han hade
lärt sig simma, när han var ett år gammal. Vid
sju års ålder kunde han hålla andan en minut och
simma rakt till botten i trettio fots vatten. Och
vid sju års ålder blev han bortstulen av buskmän,
som inte kunde simma och till och med äro rädda
för salt vatten. Sedan såg Mauki havet och endast
på avstånd, genom gläntor i skogen och från öppna
platser på bergsluttningarna. Han blev slav hos
gamle Fanfoa, överhövding över ett tjog
buskmans-byar, som lågo spridda på platåerna i det inre av
Malaita och från vilka under lugna dagar röken
stiger upp mot skyn och för vita sjöfarande utgör
den enda antydningen att det inre av ön är talrikt
befolkat. Ty de vita tränga aldrig långt in på
Malaita. De försökte det en gång under guldfeberns
dagar, men de fingo alltid lämna sina huvuden efter
sig, som sedan grinade från de rökiga taksparrarna
i buskmännens hyddor.
När Mauki var en ung man på sjutton år, tog
det slut på Fanfoas tobak. Han blev fruktansvärd
82
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
