Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. »Yah! Yah! Yah!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kungen stod i skuld hos bolaget till ett belopp av
180,000 kokosnötter, och innan den skulden var
betald, fick han inte ge ut en enda kokosnöt för
någonting annat.
Kungen och hans folk älskade alls inte Mc
Allister. De tvärtom hatade honom, och jag vet
att hela befolkningen med översteprästen i spetsen
en gång under tre månader försökte bedja livet ur
honom. De besvärjelser de skickade efter honom
voro hemska, men som Mc Allister inte alls trodde
på besvärjelser, hade de ingen makt över honom.
På fulla skottar biter ingenting. De samlade upp
matrester, som kommit i beröring med hans läppar,
en tom whiskybutelj, en kokosnöt, varur han
druckit, och utförde alKa slags underliga ceremonier
över dem. Men Mc Allister levde ändå. Hans hälsa
var ypperlig. Han fick aldrig feber, förkylde sig
aldrig, fick knappast ondt i magen, och de
böld-och hudsjukdomar, som i detta klimat drabba
såväl svarta som vita, gingo honom förbi.
Antagligen var han så genomsyrad av alkohol, att
sjukdomsfröna inte fingo något fäste i hans kropp. Jag
föreställer mig att mikroberna förintades till
mikroskopiskt stoft så fort de kommo in i den
whisky-dränkta luften omkring honom. Ingen älskade
honom, inte ens bacillerna, och han älskade endast
whisky, men ändå levde han.
Det var mig en gåta att dessa mångtusen
infödingar kunde tåla denne skrumpne tyrann. Det
var ett underverk att han inte för länge sedan dött
bråddöd. I motsats till de fega melanesierna var
folket här käckt och krigiskt, och på den stora
104
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
