Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. »Yah! Yah! Yah!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En dag kom jag att tala om för honom att jag
till min ledsnad misslyckats i att förvärva ett par
utsökt vackra kaurisnäckor. I Sydney skulle de vara
värda fem pund så visst som en penny. Jag hade
erbjudit ägaren tvåhundra tobaksflätor, men han
ville ha trehundra. När jag av en händelse kom
att nämna detta, skickade Mc Allister genast efter
mannen, tog snäckorna ifrån honom och gav dem
till mig. Femtio flätor var allt jag fick ge honom.
Mannen tog emot tobaken och syntes överlycklig att
ha sluppit undan för så godt pris. Men jag beslöt
att hädanefter ha tand för tunga, och fortfarande
grubblade jag över hemligheten av Mc Allisters
makt. Jag frågade honom slutligen direkt, men
allt vad han gjorde var att knipa ihop ena ögat,
se slug ut och ta sig ännu ett glas.
En kväll var jag ute på lagunen och fiskade med
Oti, mannen som måst ge mig sina snäckor. Privat
hade han fått av mig de återstående etthundrafemtio
tobaksflätorna och därför betraktade han mig med
en aktning som nästan närmade sig dyrkan, vilket
föreföll mig besynnerligt, då han var minst dubbelt
så gammal som jag.
»Varför ni alla kanaker som barnungar?» började
jag. »Han skotten vara bara en man. Ni kanaker
vara många gånger många män. Ni kanaker likna
en hund — sloka svansen för den ena man. Han
inte äta er. Han inte ha tänder. Varför ni kanaker
så micke rädda?»
»Om nu vi många kanaker döda honom?»
frågade han.
»Så han dö», svarade jag. »Ni kanaker dödat
107
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
