Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. »Yah! Yah! Yah!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Vartenda hus på varenda ö brändes ned. Inte
en höna eller ett svin fick behålla livet. Vi voro
tjugufemtusen på Oolong, innan de tre skonarna
kommo. Nu äro vi fem tusen. När skonarna
lämnade oss, voro vi bara tre tusen.
»Till sist tröttnade de vita att jaga oss fram och
tillbaka och seglade till Nihi nordost över. Så
drevo de oss oupphörligt väster ut. Deras nio båtar
voro ständigt i sjön. De sökte upp varenda ö, dag
efter dag. Och varenda natt drogo de tre skonarna
och de nio båtarna en vaktkedja kring oss, som
sträckte sig från lagunens ena strand till den andra,
så att vi hade ingen möjlighet att fly undan åt
något håll.
»De kunde i alla fall inte hålla på att jaga oss
i evighet. Till sist hade de drivit oss tillbaka till
den sista sandbanken i väster. Där bakom låg öppna
havet. Vi voro ännu tio tusen och hela sandbanken
myllrade av oss. Ingen av oss hade plats att lägga
sig ned ordentligt. Vi stodo packade skuldra mot
skuldra, höft mot höft. I två dagar höllo de oss
där och under tiden brukade styrmannen klättra
upp i riggen och hånande skrika till oss sitt ’Yah!
Yah! Yah!’, tills vi bittert ångrade att vi anfallit
hans skonare för en månad sedan. Vi hade ingen
föda odh i två dygn stodo vi på våra fötter. De
små barnen dogo, likaså de gamla och svaga. Det
värsta av allt var att vi inte hade något vatten att
släcka törsten med. Solen sken het och det fanns
inte skugga på en enda fläck. Många män och
kvinnor vadade i oceanen och drunknade, och
bränningarna kastade tillbaka deras kroppar. Så kom-
ii5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
