Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. De hemska Salomonsöarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ombord var behäftad med ettriga bölder av alla
möjliga slag.
När Arla gick in och kastade ankar midt i
ett stort mangroveträsk, spändes dubbla varv av
taggig stängseltråd längs relingarna. Det såg ut, som
om det skulle bli någonting av, och när Bertie
betraktade kanoterna, som kommo beväpnade med
spjutbågar och gevär, önskade han mera innerligt
än någonsin att hela resan måtte vara över.
Om aftonen ville infödingarna inte gärna lämna
fartyget vid solnedgången. Några av dem försökte
hindra styrmannen, när han ville ha dem i land.
»Nå, så skall väl jag få fötter under dem», sade
kapten Hansen och dök ned i kajutan.
När han kom upp igen, visade han Bertie en
dynamitpatron fastsatt med en fiskkrok. Nu är det
så, att en flaska klorodin omvirad med papper och
med ett stycke ofarlig stubintråd uti kan skrämma
vem som helst. Det skrämde Bertie och även
infödingarna. När kapten Hansen tände
stubintrå-den och högg fast kroken i höftklädet på en svarting,
greps denne svarting av ett så vildt begär att nå
stranden, att han alldeles glömde att ta skynket
av sig. Han rusade förut med stubintråden
fräsande och sprakande efter sig, och alla de övriga
infödingarna som befunno sig i hans väg, kastade
sig hals över huvud över taggtrådarna. Bertie var
utom sig av förskräckelse och kapten Hansen inte
mindre. Han hade glömt sina tjugufem
nyförvärva-de arbetare, för vilka han betalt trettio shillin/gs
stycket. De gingo över bord allesammans med
strandbefolkningen och klorodinbuteljen.
131
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
