Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. De hemska Salomonsöarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»De ha dynamit.»
»Då ska de också få smaka på vår dynamit»,
föreslog Harriwell.
De stoppade ett halvt dussin patroner var i
fickorna, tände cigarrer och gingo mot dörren. Och
just då inträffade det. Efteråt skyllde de Mc Tavish
för det och han medgav att laddningen varit en
liten smula för stor. Hur som helst blev det en
explosion under huset, som lyfte upp hörn efter
hörn och därpå åter satte sig ner på grunden.
Hälften av porslinet krossades, och klockan på väggen
stannade. Ropande på hämnd rusade de tre
männen ut i kvällen och bombardemanget började.
När de kommo tillbaka, fanns där ingen Bertie
kvar. Han hade släpat sig till kontoret, där han
barrikaderat sig och sjunkit ned på golvet i
gin-dränkta drömmar, under vilka han dog tusen dödar,
medan den heta striden pågick omkring honom.
Nästa morgon kravlade han, sjuk och med värkande
huvud, ut från sitt gömställe och fann solen
fortfarande i skyn och Gud antagligen i himlen, ty hans
värdar voro icke blott vid liv, utan till och med
alldeles oskadda.
Harriwell försökte övertala honom att stanna ännu
en tid, men Bertie var fast besluten att genast resa
sin väg med Arla till Tulagi, där han stannade
hos kommissarien till nästa ångbåtslägenhet.
Ombord på den utgående ångaren fanns det en mängd
kvinnliga turister, och Bertie blev på nytt hjälten,
medan kapten Malu som vanligt fick gå där
alldeles obemärkt. Men kapten Malu skickade från
139
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
