Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Den oemotståndlige vite mannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bara skrattade när vi visade dem pärlor och kalikå
och yxor och talade om hur utmärkt det var att
arbeta vid plantagen på Samoa.
»På fjärde dagen inträffade dock en förändring.
Några och femtio svartingar gjorde kontrakt och
fördes ner i storrummet med frihet att vistas på
däck naturligtvis. Efteråt förefaller förstås denna
rusning mycket misstänkt, men vi trodde då att
någon mäktig hövding hade sin hand med i spelet.
På morgonen den femte dagen gingo våra två båtar
i land som vanligt, den ena som betäckning åt den
andra, om någonting skulle inträffa. Och som
vanligt voro våra femtio negrer uppe på däck,
pratande, rökande eller sovande. Saxtorph, jag själv och
fyra gastar voro de enda vita bland svartingarna. De
båda båtarne voro bemannade med folk från
Gil-bertsöarna. I den ena befunno sig kaptenen,
super-kargen och värvaren. I den andra, som låg
omkring hundra meter från stranden, hade andre
styrmannen befälet. Bägge båtarna voro väl försedda
med vapen, fastän ingenting särskilt var att
befara.
»Tre av gastarna jämte Saxtorph höllo på att
skrapa relingen på halvdäck. Den femte stod på
vakt vid vattentanken för om stormasten med
geväret i hand. Jag själv hade något att göra med
seglen alldeles för ut. Just som jag sträckte mig
efter min pipa, som jag lagt ifrån mig, hörde jag
ett skott från stranden. Jag reste mig för att se
efter. Då träffades jag i bakhuvudet av någonting,
som halvt bedövade mig, så att jag stöp. Min
första tanke var att någonting hade fallit ned upp-
147
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
