Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Mc Coys ättling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Vinden är lätt nu», sade han slutligen. »Det går
stark ström västerut.»
»Ja, det var just den som kom oss att besluta oss
för den kurs vi tagit», avbröt kaptenen, som inte
villa sticka under stol med sin sjömanskunskap.
»Ja visst, naturligtvis», sade Mc Coy. »Men i
dag kan ni inte arbeta er upp mot den där
strömmen. Och om ni kunde göra det, finns där ingen
strand. Fartyget skulle gå förlorat.»
Han tystnade. Kaptenen och styrmannen sågo
förtvivlade på varandra.
»Men jag skall säga er vad ni kunna göra.
Brisen kommer att friska i inemot midnatt — ni se
molntapparna där och tjockan i lovart? Det är
därifrån den kommer, från sydväst, och hård. Det
är trehundra mil till Mangareva. Styr kurs dit. Där
finns en utmärkt strand för ert fartyg.»
Styrmannen skakade på huvudet.
»Kom in i kajutan, så få vi se på kortet», sade
kaptenen.
Mc Coy fann luften giftigt kvävande i den stängda
kajutan. Då och då fick han sveda i ögonen av
osynliga gaser. Däcket var här hetare, nästan
outhärdligt för hans bara fötter. Svetten började pärla
ut från hela hans kropp. Han såg sig omkring med
en viss fruktan. Det var ett under att inte hela
kajutan fattade eld och stod i lågor. Han hade
en känsla som om han befunnit sig i en stor bakugn,
där hettan vilket ögonblick som helst kunde krympa
ihop honom som ett grässtrå.
När han lyfte ena foten och gned den heta sulan
mot byxbenet, skrattade styrmannen hånfullt.
160
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
