Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Mc Coys ättling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ni skall ha i land att göra. Tänk på dröjsmålet —
en hel natt.»
»Det är vår vana», lydde det orubbliga svaret.
»Jag är också guvernör och jag måste vidtaga
anstalter för öns styrelse under min frånvaro.»
»Men det är ju bara tjugufyra timmar till
Mangareva», invände kaptenen. »Antag att det också
tar sex gånger så lång tid att komma tillbaka, så
skulle ni ju vara på Pitcairn igen i slutet av veckan.»
Mc Coy log sitt breda, välvilliga leende.
»Det är mycket få fartyg som gå upp till
Pitcairn, och de som göra det äro vanligen från San
Francisco eller komma rundt Kap Horn. Om jag
har tur, kanhända jag kan vara tillbaka inom sex
månader, och jag får kanske fara till San
Francisco för att få tag i ett fartyg som för mig hit
igen. Min far lämnade en gång Pitcairn för att
vara borta i tre månader, och det dröjde två hela
år innan vi sågo honom ibland oss igen. Dessutom
har ni ondt om proviant. Om ni blir tvungen att ta
till båtarna och vädret blir dåligt, kan det dröja
dagar innan ni når land. Jag kan ta två kanoter
proviant med mig i morgon bittida. Torkade bananer
blir det bästa. När vinden friskar i, håller ni upp.
Ju närmare ni kan gå, desto mer kan jag ta med
mig. Adjö.»
Han sträckte fram handen. Kaptenen skakade
den och ville knappast släppa den. Han tycktes
vilja hålla sig fast vid den som en drunknande
sjöman vid en livboj.
»Hur kan jag veta att ni verkligen kommer tillbaka
i morgon bittida?» frågade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
