Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Mc Coys ättling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Om vi sätta henne på land här, måste vi i alla
fall i båtarna ta oss fram till Barclay de Tolley»,
tilläde Mc Coy. ;
Kaptenen gav sina befallningar, och ännu en gång
stävade Pyrenees hän över detta ogästvänliga
hav.
Nästa eftermiddag rådde förtvivlan och myteri
på hennes rykande däck. Strömmen hade tilltagit
i hastighet och Pyrenees hade sackat av
.väst-vart. Utkiken varskodde till sist Barclay de Tolley
i ost, knappast siktbar från masttoppen, och
förgäves sökte Pyrenees under fyra timmar arbeta
sig upp mot ön. Hela tiden syntes kokospalmerna
som en hägring på horisonten uppe i masterna —
från däcket voro de dolda genom jordskorpans
buk-tighet.
Ännu en gång rådfrågade kapten Davenport
kortet och Mc Coy. Makemo låg sjuttifem mil i
sydväst. Dess lagun var trettio mil lång och inloppet dit
var utmärkt.
När kapten Davenport gav sina order, vägrade
besättningen att lyda. De förklarade att de fått nog
av helveteselden under sina fötter. Där låg land.
Om nu fartyget inte kunde angöra det, var det
ingen omöjlighet att komma dit i båtarna. Varför
inte låta skutan brinna? Deras liv hade väl någon
betydelse. De hade tjänat fartyget troget, nu tänkte
de dra försorg om sig själva.
De sprungo till båtarna, skuffade undan andre
och tredje styrmannen och gjorde sig färdiga att
klara båtarna och fira ned dem. Kapten
Davenport och förste styrmannen voro på väg ner från
184
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
