Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Mc Coys ättling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då avsides för att svära så att Mc Coy inte skulle
höra det. . ;
Gryningen avslöjade ännu flere palmer, som växte
upp ur vattnet i söder.
»Det där är den yttersta spetsen i lä av Makemo»,
sade Mc Coy. »Katiu ligger endast några få mil
åt väst. Vi få sätta kurs på den.»
Men strömmen, som sög mellan de båda öarna,
förde dem västerut och plötsligt fingo de om
eftermiddagen sikte på Katius palmer, som höjde sig
över havsytan och sjönko ned i havet igen.
Några minuter senare, just som kaptenen
upptäckt att den nya strömmen från nordost fått makt
med Pyrenees, varskodde utkiken kokospalmer.
»Det är Raraka», sade Mc Coy. »Vi kunna inte
ta oss dit utan vind. Strömmen för oss nedåt
sydväst. Men vi måste passa på. Några mil härifrån
går en ström åt norr och vidare i en cirkel åt
nordväst. Den kommer att driva oss bort från Fakavara,
och Fakavara är just den plats där vi kunna sätta
Pyrenees på grund.»
»Den må släpa oss vart fan| den vill», anmärkte
kapten Davenport hetsigt. »Nu skall jag i vilket
fall som helst finnia en passande plats för skutan.»
Men situationen ombord på Pyrenees hade nära
nog nått sin spets. Däcket var så hett, att endast
ett par graders stegring tycktes kunna sätta det
i lågor. Till och med de tjockbottnade skorna
utgjorde intet skydd, och besättningen måste nästan
halvspringa för att inte bränna fotterna. Röken
hade tilltagit och blivit mera bitande. Varenda
man led av inflammation i ögonen, och de hostade
191
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
