Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Mc Coys ättling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mc Coy log.
»Vi gå mot en sjuknopsström, kapten», sade han.
»Det är på så sätt ebben tar sig väg ut ur den här
lagunen.»
Efter en timme hade Pyrenees knappast
vunnit en skeppslängd, men så friskade vinden i och
hon började skjuta fart.
»Det är bäst att några av er gå i båtarna»,
kommenderade kapten Davenport.
Plans röst hade icke upphört att ge eko och några
av besättningen höllo just på att åtlyda hans
befallning, då däcket midskepps som en massa av
lågor och rök slungades upp bland segel och rigg.
En del stannade kvar där, resten föll i sjön. Den
omständigheten att vinden var emot räddade alla
dem som befunno sig akterut. De rusade blindt
och utan att sansa sig till båtarna, men de hejdades
av Mc Coys stämma, som fortfarande uttryckte ett
oändligt lugn, som om de haft god tid.
»Tag det med lugn», sade han. »Allting går som
det skall gå. Passa på ratten någon där.»
Mannen vid rodret hade sprungit ifrån det i en
blink, och kapten Davenport rusade till och fick
fatt i spakarna tids nog för att hindra fartyget att
gira och gå på land.
»Till båtarna!» befallde han mr Konig. »Håll två
av dem kort, alldeles under låringen. När jag går
över stag, passa då på.»
Mr Konig tvekade. Men så svingade han sig
över relingen och ner i båten.
»Fall av ett halvt streck, kapten.»
194
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
