Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2. 1828. den 10 Maj - Theatern - Pot-Pourri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 8 )
frack och åtsittande permissioner} ty livarken de
utslitna qvickheterna, hvilka strömrria från
vinds-kamroarfönstret, eller de sinnrikt uttänkta, ehuru
något mycket karrikerade, renskrifvar-åthäfvorna,
kunde dciTörutan förtaga vidrigheten af det fräcka
begabberiet i Notariens roll, eller öfverskyla
tomheten och trivialiteten i alltsammans. Vi utpeka
denna pies blott derföre, att den, om ej minnet
alltför mycket sviker oss, blifvit, under sin korta
lefnadsbana, uppförd minst dubbelt så ofta, som
någon af kamraterna.
Det gifves, af våra theaterstycken, en annan icke
mindre respektabel klass, som heter den tråkiga.
I denna fulltaliga" rote ställa sig Christine och
Fredrik, Handscktern och Kocken, och hvarjehanda
andra mindre berygtade personer. Finnes väl i dem
ett enda drag af uppfinning, af nyhet, af qvickhet,
af öfverraskning? Oberäknadt valdtbornsljudet vid
slutet af den förstnämnda, gifver ingendera någon
anledning till effekt, än mindre till aktion. Tecken
. till charaktrrer, till sanning i framställning af lif—
vets förhållanden, till poetisk glans, kunna icke
lämpligen kräfvas der, hvarest det armaste
söckne-dagslif icke har något ens angenämt, än mindre
träffande och förtjusande. Till allmän efterrättelse
borde det hädanefter anslås, när spisning förekommer
på theatern, sä visste man på förhand, hvad slags
föda som var att vänta.
Det, som sjelfmant borde aflägsna sig från en
boning, invigd åt nöjet, är väl företrädesvis detta
tråkiga och själsdödande. Hvad som är beröfvadt en
æsthetisk förtjenst, borde åtminstone kunna vara ett
behagligt tidsfördrif. Vi skulle aldrig säga om det,
så framt i konstens herravälde, liksom i det gamla
Roma, en allmän fattigdomslag någonsin varit införd.
I fall Apollo utstyrt alla sina barn med lika knappa
gåfvor, så vore valet mellan författare lätt; men
som lyckligtvis icke alla menniskor äro lika
Okunniga och ledsamma, så tyckes oss, att icke så stor
uppmärksamhet borde i allmänhet lemnas åt
bort-bytingar.
I nyssnämnde klass skulle vi af allt hjerta vilja
inräkna Nyårsnatten, derest icke denna ur ännu
-vigtigare skäl förtjente att läggas biltog från allt
livad skådebana heter. Den som sett detta egna
foster, torde frikalla oss från den obehagliga
pligten, att afslöja detsammas egenskaper; den, som
icke sett det, torde vara bäst belåten, att dermed
icke göra äfven den ytligaste bekantskap. Vi
innehålla helst vårt omdöme i sådana ämnen, der vi
tveka, om vi böra.mest beundra en författares
ohjelpliga enfald eller naiva oblyghet. Men om
Nyårsnatten är den enda, hvilken besitter alla de
kännemärken, som berättiga till evinnerlig
landsflykt, så gifves det likväl icke få, hvilka till en
viss grad äro besvärade med de lyten och olater,
hvarigenom ett upptagande på skådebanan icke
ar rätt lämpligt. l)it höra alla sådana, hvilka
uti sig ha något oskickligt, något den finare
känslan sårande, t. ex. Småstadsfruntimmerna, och
dylika, som ofta i öfriga delar icke äro utan ett
slags skicklighet utförda. Vi önskade, att ett
spektakel aldrig innebar något, hvaröfver ett väl uppfo-
stradt fruntimmer behöfde rodna. Än vådligare
forvist är sådant, som bär dygdens sken och lastens
innehåll, såsom Grefvarne Klingsberg, eljest ett
stycke af en viss theatral förtjenst Vi veta nogsamt
gränsen mellan moralen och dikten, och äro just
för-trutna deröfver, att den senare icke sällan fått äta
nådebröd hos den förra; men det oaktadt kunna vi
aldrig gilla, att det på theatern framställda
innefattar något, som kan skadligt inverka på den
sedliga kraften. Hela syftningen med sistbemälta
lustspel är påtagligen ingen annan, än den, att göra ea
låg passion löjlig; men dess olyckligare är det, att
sjelfva den omoraliska känsla, hvars förhatlighet
var åsyftad, genom framställningens slipprighet blir
ställd i en retande dager. Intet är mera
förledande, intet undergräfver mera den sedliga styrkan hos
menniskan, än just detta, som är hvarken dygd
eller odygd, hvarken dikt eller sanning, hvarken
skämt eller allvar, hvilket är fallet med
åtskilliga af Kotzebues och några andras skådespel. Det
äkta sköna är alltid välgörande; men det
half-vackra, halfsanna är ett försltligt ondt, som
plundrar hjertats alla egodelar. Ett stort snilles
villfarelser medföra sällan det äfventyr, som ett litets.
Werther och Die Rauber gjorde en och annan
het-lefrad yngling yr i mössan; men hvad vill detta säga
mot Lafontaines förslappa||de romaner, som förstört
nästan ett helt tidehvarf? Vi yttra det om igen,
fattigdomen tränger icke så starkt på dörren, alt
man måste gripa till det förstkommande. Den
Europeiska vitterheten har mångfaldiga både kända
och okända skatter, ej mindre i det lekande och
lustiga, än i det stora, rörande och förvånande.
(Fort», e. o. g.)
ftoMpttttti.
= Åtskilliga bref från Pa ris, af en derstädes
vistande Svensk Litteratör, ha blifvit nss benngft
meddelta. De innehålla intressanta uppgifter om
och träffande bedömningar af den Franska och
Engelska theatern, den nyaste Franska Litteraturen,
föreläsningarna, konst-expositionerna, musiken, de
vittra Soire’erna, m. m. Tillfälle till något införande
deraf i denna nummer har ickc varit oss gifvet,
men allt skall, i behörig ordning och under sina
serskilda titlar, med det första inkomma.
= Till svar à en till Red. ställd anonym
skrifvelse, rörande besättningen af Antonios roll i
f^at-trndragariij sistl. Onsdag, får Hed. äran nämna, att,
med afseende å den omvexling af föremål,
Tidningens läsare böra med skäl sig förvänta, någon
granskning af enskilda theaterstycken och sättet att dem
uppföra, ej förr kan här inflyta, än den allmänna
öfversigten af Kongl. Theatern, i dess närvarande
skick, hunnit afslutas. Frågan om rollernas
fördelning kommer visserligen eljest att utgöra en
ingående del af den redovisuing, hvilken har skall i
framtiden varda lemnad.
= En Dame skall ha yttrat om Fröken v. Sdtoultz,
att denna hade en vacker profil (le. voix, — ett
infall, hvilket synts oss lika qvickt, som träffande.
Pl Tidningen Heimdall, hvaraf en Nummer, af lika yttre, tom den närvarande, utkommer hvarje lördags mor-
gon, prenumereras för ÄrgSngen i8a8 hos Herrar Norman & Engström med 3 R:dr 16 sk. Banko. De, som ümt:
Artiklar införda, behagade ställa sådana antingen till bcmàftc Herrar, eller till Reduktionen af Tidningen I lei,,, titi 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
