- Project Runeberg -  Heimdall / 1828 /
15

Author: Johan Erik Rydqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4. 1828. den 21 Maj - De trenne täflande om sångens pris - Pot-Pourri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

c IS )

M:lle Sontag har bragt rösten, »Om instrument
betraktad, till den största möjliga utbildning. Jag
vill icke säga, att hennes talang inskränker tig
endast dertill; men hon utmärker sig icke genomen
djupare uppfattning af musikens anda, eller genom
sinne för det grandiosa och sublima, hvarigenom
Mad. Pasta tjusade och hänförde. Detta bevisar sig
bäst, då hon har en* författare of djupare snille,
att utföra, t. ex. Moeart, der kompositionen alltid
innehåller något mer, än blotta noter. Äfven är
Åossini hennes favorit-kompositör, eller åtminstone
den, i hvars stycke hon i synnerhet briljerar.

Under det M:lle Sontag passerar i London några
veckors ferier, remplaceras hon af Mad. Malibrnn,
hvilken gjort sitt rygte här och det endast sedan
ett par månader. Hon är dotter och elev af den
förträfflige tenorsångaren Garcia, är ännu ganska
ung, knappt ig àr, och har icke spelt mer än
nå-gru gånger i sin lefnad; men ickedessibindre har
hon vid dessa debuter ådagalagt rn sådan talang,
att hon ställes vid sidan, om icke framför >alla
andra, som ännu låtit höra sig på någon scen, med
undantag af Mad. Pasta, hvilken hon likväl äfven
snart torde hinna och kanske öfverträffa. Delta
un-derverk — ty man kan ej gifva annat namn åt ef»
så hastigt fullkomnad talang — har satt hela det
musikaliska Paris i förvåning. Hon har ofta låtit
höra sig i soireerna under vintern, Och af den ftjli-r
komlighet i sanning och expression, hvarmed lion
utförde sina partier, var det icke svårt att si>uta till
hennes anlag för scenen; men att hon. så ung, och
efter några veckors theatervana, skulle inlaga ett
ram bland de första artister i en konst, Jivilkcn
fordrar så djupa studier och mångårig öfning, km»-»
dc iiituirMgivls tngeu vänta. Ilon bar äi.nu blott
försökt sig i tvenne roller, Scmiraniis och
Dttdc-mona (i Rossinis Othello) och i begge jemföre* hon
med Mad. Pasta, och sättes af några framför
henne, i den senare rollen; så vida ungdom, skönhet
och en vackrare röst väga något i vågskålen för de
begge rivalerna, är onekligen företrädet på N^d.
Ma-librans sida. Men det är äfven fråga, om ännu
nånsin någon sångerska uppfattat och utfört denna roll
roed en så tragisk talang, som hon. Utan sång
skulle ensamt hennes spel hedrat hvilken theater|, sbm
helst, och jag tillstår, att jag på sjelfva Drury-lane
icke sett Desdemonas oändligt svåra rote så
beundransvärdt utförd, sora nu i Operan. Miss
Smith-ton, hvilken var nSrvarande, tycktes verkligen icke
utan en orolig uppmärksamhet följa den unga
rivalens gigantiska framsteg på den tragiska banan. Om
T ht dt re Francais vill jag icke tala. Din vore högst
lycklig, om den ägde en debutant, som röjde sådana
anlag. M:lle Duchesnois *) skulle icke dä behöfva,
vid 5o års ålder och med en yttre bildning, som
intager närmsta rummet efter Mad. Pisaronis, ännu
uppträda i Jeanne d Arc. Denna förening af en
»allsynt tragisk förmåga och en virtuositet i sång,
som är jemförlig med hvad Europa äger ypperst i
denna väg, synes bereda dén unga sångerskan en
egen slags rygtbarhet. Hennes röst är en uf de
vidsträcktaste fruntimmersröster, jag hört. Den ar
egentligen alt, men går i höjden ända till c och cis,
•Aledes så liögt sora mängden af Sopran-stämmor.

i

*) Frankrikes nuvarande förnämsta tragiska aktris.

Red. inn.

Om mitt öra ej bedrar mig, omfattar dfen två och
en half eller nära tre oktaver. I afseende på
utbildningen af sin röst, tillhör Mad.; Malibrun en
förträfflig skola, och äger dessutbm hvad ingen
skola kan gifva: intelligens och srtwk. Det är
blott en sak att befara med henne, nemligen att
hon, af begär att fördunkla M:lie Sontag och allt
hvad man hittills hört, sjunger sig tifl döds, såsom
det berättas om näktergalen, hvilken, sedan ha*
kommit i täflan med en like, icke upphör förr, äst
någondera af dem utqjntit sin andä nndcr den
harmoniska striden. Hänförd af en ädel passion för
konsten, tillbringar den unga sångerskan nätter och
dagar vid »in harpa Och sitt piano, hvarigenom
hennes hälsa redan börjat lida.

Sedan jag skrifvit dèfta, har jag äfven sett Mad,
Malibrans debut i Rosinäs roll uti Barberaren. Den
kan i alla afseenden anses som en motsatts af
Desdemonas uti Othello, och icke dcssmindrc utfördes
<Ien med samma säkra uppfattning af charaktelen,
lina nuaucering af situationerna och spelande lif i
dialogen. Allt hvad Beaumarchais’ lagt i Rosiuas

!>ersonage, denna blandning af hà|Vetet och list,
»lyghet och etourderl, öinhet och skalkaktighet,
uttrycktes med den fullkomligaste sanning, och jag
liar icke sett denna roll så vp,l gifven ens på någon
1 ill-scen", der man IIKV51 genom sångpaHicts
ütelem-nande bor kunna äga större anspråk på dramatisk
fullkomlighet. Mad. Pastas och Màlibrans sätt att
uppfatta och utvecklq både det dramatiska och
musikaliska af Operffn, kommer troligen att medföra
en förändring och förädling af hein denna genre1.
Långt iftån att vara ett underordnadt slag, i
häri-Sèlnde räf I den rirninätUka konsten, blir den kanske
höjden af scenisk lullkdhilighet. Taliiia ansåg Mad.
Paltas spel väldi dep största tragiska roll. Tänker
man sig nti en Shnkspcarisk chnra k ter1, ined en
Mo-7.artk musik, utRird med en sådan ktàssicitet i sång
och aktion,’ sora Mad. Pastus, så måste mun åt
denna genre inrymma en ganska hög plats, om ej den
högsta, bland den theatraliska konstens serskilda
arter.

Med denna charakteristik, hvilken jag med flit
gjort sà utförlig, emedan tidningarna ännu ej
hun|||t meddela något omdöme öfver detta fenpmen j
musikens verld, slutar jag artikeln öfver
theater-musiken och öfvergår till andra delar af konsten,
hvilka, ehuru i allmänhet omfattade med ringare
varma af publiken, för konstälskareu icke äro
mindre intressanta."

•toll ..ufl|jii tü -B.i 4 J tf!i; i i..! i<j lijjk it: v.rsj,

tfot*tøourrf.

I’!. ( Hf W ’d • . *JLl I * rStffSV .I? . IwllllT . T

= En litteratör i hufvudstaden har fått sig
anförtrodt, att redigera och utgifva en bekant, ännu
lefvande, fornforskares rika, dyrbara och väl
ordnade Samling af Svenska Folkvisor, Folklekar m. ca-,
som hörer till det äldre nationliga i nöjets och
skönhetens verld. Samlarens lärdom, skarpsinnighet
och djupa insigt i diplomatien* och fornhäfdena alla
grenar, innebära tillräcklig försäkran om
fullständighet och godt urval. Sverige äger, i denna
rigtning af kultur-historien, intet at värde, med
undantag af de folkvisor, hvilka utgifvits af Geyer
och Afzelius, till bvilicn cyclus den närvarande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:23:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heimdall/1828/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free