- Project Runeberg -  Heimdall / 1828 /
17

Author: Johan Erik Rydqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5. 1828. den 24 Maj - Witterhet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:o 5. 1828.

STOCKHOLM.

den 24 Maj.

Tryckt
hos

Johan Hörberg.



Utdelas
Norman & Elgström.

røttnri&et.

Wa

Waller Scott och hans Skola.

alter Scott har, mer än någon annan i våra
dagar, verkat en konstens återfödelse.. Vi
igenkänna hos honom Fransmannens klarhet, åskådlighet
och bestämdhet i framställning, reella hållning i
teckning, renhet i form; äfvenså Tyskens mera
idealiska syftning, djupa åskådning, romantiska
perspektif. Men han har icke den enes ytlighet och
J&ttsinniga fladder; icke heller den andres tunga
lärdom och förvillande dimma. Han förknippar
hädas förtjenster, utan att besväras af någondcras
oartt-r. Han har sina fel, han som andra; det kan
icke förnekas; vi äga för dem lika öppna blickar,
som för hans rika foreträden. Men
hufvud-charak-teren är så storartad, inflytelsen så välgörande, att
bristfälligheten kan, när man flyttar sig till en mera
upphöjd ståndpunkt, i betraktelsen ingå endast
såsom en mycket underordnad omständighet.

En hufvudsaklig fördel af den Scottska
behandlingen af Romanen är otvifvelaktigt frireningen af
jis(Vi«n ined dikten, serdeles när förmätningen dem
emellan sker pä det sätt, hvars uppfinnare han är.
Rog<niiit hafva, fore honom, skriftställare sökt, att
nr folkslagens sägner, lemningar och hUforiskx
vittnesbörd, uppsöka ämne till poetisk berättelse. Men
antingen har nian i allmänhet tagit det alltlVir
luftigt, samt åsidosatt all jemförelse med det verkliga
lifvet, föraktat allt fotfäste i sinneverlden, all reell
sanning, och derigenom blifvit svärmisk och
moln-höljd; eller ock har man fördjupat sig i detaljer, i
historiska uppgifter, och derigenom gått miste om
rörlighet, om inre lifsvärma, om intagande färg.
Scott har undsluppit båda dessa ytterligheter. Han
målar tiden med alla dess skuggor och dagrar; man
kan aldrig af den bästa historia få en fullständigare
bild af tidens charakter, kostym m. m. Det finnes,
i färgornas påläggning, hos honom en måtta,
hvilken är högst undransvärd. De ljusa partierna stå
tillräckligt starka, för att inge värma och intresse
för saken; de mörka äro tillfyllest utmärkta, för
att ge hållning och motvigt mot de klarare, och
således ge sanning åt alltsammans. Det är just
detta, i hvilket vi hos moderna vitterhetsbjcltar nästan
aldrig funnit våra önskningar fullt motsvarade, mer
än hos Cervantes, Shakspeare, Göthe och Scott.

Det öfverlägsna, mångsidiga, bela lifvet
genomgripande af Scotts diktning, måste öppna ögonen på
en hvar, som tänkt på betydelsen af sin menskliga
och medborgerliga bestämmelse: soin är förmögen
af idtfer om det högre i lefnadens vilkor.
Komanen, helst så fattad, som af honom, kan ock, mer
än hvarje annan form för tankans eller
inbillningens uppträdande, ställa sin verkningskrets i alla
lägen af det bildade samhällslifvet. En hvar får
någon af sina önskningar uppfyllda, något af sina

anspråk tillfredsställda. Scott tillhör alla klasser,
alla åldrar, jemkar allas intressen. Den svärmiske
ynglingen (inner väl, hos den lugne Britten, sina åt
det oändliga sträfvande föreställningar icke helt och
hållet motsvarade; hans hetta svalkas, hans oro
tyglas, hans begrepp ledes inoin gränsen af det
möjliga; men det oaktadt träffar han så myckel äkta
romantiskt, så många egna, frun lians alldagliga
synkrets skiljaktiga tilldragelser och bedrifter, att
itfven han känner sig tillfreds. Den, som mindre
söker diktens fria spel, än den historiska
afseglingen af mensklighetens öden och verksamhet, följer
med välbehag den poetiska Ariadne-tråden, för att
dess närmare bli bek ant med det framfarna, för alt
få en ljusare, en mera plastiskt begränsad bild af
ett visst tideskifte, med alla de varelser, som deri
rörde sig och verkade för det allmänna. Den äkta
konstvännen, eller den, som i det skönas njutande
skattar något mer, än ett blott tidsfördrif: som deri
ser ett högre och ädlare verldslif, af hvilket de
vanliga fenomenerna i vår omgifuing utgöra endast
ett ofullständigt och bristfälligt vederspel; — han
skall i de Scottska lefnads-taflorua, med deras
rikdom, deras sanning, deras höghet, deras friskhet,
träffa en lika välgörande, som lärorik och behaglig
skönbrtsglädje. Ynglingen brddslörtar sig i stora
och okända äfventyr; mannen tillbringar en icke
stormig, men dock själfull stund, i kretsen af de väl
ordnade grupperna; åldringen blickar lugnt ti|lbaka
öfver tidens sköflade minnesstoder, öfver ärans
elysium, öfver kraftens titaniska lek. Qvinnan finner
kanske minst nöje i målningar, der känslan i
allmänhet vinner färre segrar, än förståndet. Men
också hon har ett sinne, öppet för lifvets
manna-datcr, för snillets trofder, for hederns rätt.
Dessutom blicka, för hennes räkning, ett par blå
älskliga ögon här och der fram, om ock blyghetens
slöja till en del omhöljer och förmildrar blixtrarna
ur desamma.

Kanske har ock ingen författare njutit hugnaden
af en så talrik läsare-skara, som Sir Walter. Ej
ens hos Voltaire, sin tids afgudabild, råkar man
häruti cn like. Till Dovres fjällar, till Torneå elf,
till Amazonens stränder, till Hoppets udde, har
ljudet framträngt af ett namn, som, hvar det uttalas,
nämnes med beundran. Väl skall Byron ha påstått,
alt ingen skrift, förutan Bibeln, var allestädes ]äst,
så som hans skaldeverk. Ändock torde den ädle
Lordeti härvid fü stanna ett litet stycke efter sin
landsman.

Den allmänna tillgängligheten af den Scottska
diktkonsten, i förening med det sakra och varaktiga
uppskattandet af hennes värde, har sträckt dess
verkningar så djupt och så vidt i den finare
odlingens område. Vi vilja icke säga, att Scott stält
ensam i »in sfer. Ingen kan i allmänhet allena göra
en stor hvälfning i det yttre eller inre; minst inn
ban det i närvarande dagar. Det måatc lig^i myo-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:23:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heimdall/1828/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free