Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5. 1828. den 24 Maj - De osynliga bröderna, af Mélesville - Pot-Pourri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C 30 )
enskommelse med sin stallbroder Morlac, låter
Le-once denne genomborra sig, för att icke få
öfver-lefva sitt vanrygte. Floret, som döljer Salvator,
aftages; Camilla störtar in, och ropar "Leonce."
Denne, då hon vill kasta sig i hans armar, säger,
"nej, det är Salvator," och dermed är det slut med
hela herrligheten.
Författaren var i en kinkig belägenhet; han hade
svårt, att ge stycket en lämplig upplösning. Derföre
lät han bandlingen brista på midten. Dock följer
häraf ett oredigt intryck, en otillfredsställd känsla.
Men det hör till den nyaste Dramatiken, att hitta
på ett oväntadt slut, för att i något kunna vara
originell.
Stycket är ett slags melodram. Det närmar sig
vaudevillen, hvilken också är den Scribeska skolans
amma. Det är uppsatt med mycken omsorg och
smak. Musiken är nätt, balletterna täcka, grupperna
väl ordnade. Dekorationen, som i andra Akten
föreställer röfvarborgen, synes ny; åtminstone är det
säkert fallet med fond-målningen, hvilken visar ett
ypperligt perspektif. Äfvenså är ett och annat i 3:dje
aktens dekoration rätt vackert. Dessa fördelaktiga
omständigheter lända Styrelsens insigt och takt tdl
heder; men vi kunna ej undertrycka den önskan,
att man slösat sin talang på ett ämne af sannare
förtjenst. Sådana helt och hållet sinliga skådespel
äro ett gift, som förstör all ren känsla af skönhet.
Ur den æsthetiska synpunkten, kan det nya
stycket icke värna sig mot granskningen.
Sammansättningen är full af brister. Ingen motivering, ingen
teckning, ingen snillrikhet i uppfinning, intet
poetiskt skönt. Slöare, plattare roll, än Hertigens och
Vivaldis, torde man ingenstädes träfTa. Dialogen är
utnött, språket är inatt och kärnlöst. Men det hela
är på sitt vis theatralt. Om ej vår gissning bedrar
oss, skulle vi tro, att planen är tagen ur någon
Spansk pies. Intrigen, färgen, är så Spansk, att vi
böra misstänka det. Man kan dertill äga så mycket
mer skäl, som minst hälften af Fransmännens äldre
och nyare dramer, komedier och vaudeviller, äro
bearbetningar eller öfversättningar från Spanskan.
Äfven förekommer här en och annan reminiscens
från Shakspeare och Schiller. Alltsammans är ett
någorlunda väl hopsatt mosaik-stycke af theatraliska
loci communes.
Spelet var väl på intet vis jemnt; men de
hufvudsakliga rollerna blefvo väl återgifna. Herr Almlöf
gaf Leonces roll med styrka och djuphet; egenska-
Ser, om hvilka man sällan hos honom går miste.
rister i enskildheter skulle väl kunna upptäckas;
men de syntes oss få. Något, som man i allmänhet,
och äfven här någon gång, kunde erinra, är, att
handlingen ofta kommer för brådstörtad och
omotiverad. Man märker ingen rörelse i det inre, ingen
bevekande och förberedande känsla, som föregår
utbrottet i tal eller gerning. Vi skulle icke anmärkt
detta, hvilket liör till fulländningen, oro vi ej satte
H:r A. så högt, och önskade, att ej hos honom
sakna något. — I anledning af Fru Eriksons spel
såsom Camilla, finna vi intet att klandra. Det
intagande, graciösa och hulda, som man är van att
finna i hennes aktion, gaf åt hennes roll allt
intresse; det fina och ädla i maneret, det bevekande
och qvinliga i hennes stämma, fäste vid hennes
personage allt det deltagande, som vederborde. Fru E:s
spel är öfverhufvud mera vekt och behagligt, än
omvexlande och djupt fattadt; hon tillhör derföre
företrädesvis det romantiska skådespelet och dramen;
ehuru hon såsom Ophelia visat, att äfven ett visst
område af det tragiska ligger inom omfånget af
hennes talang. Hennes klädsel var här ock mycket
smakfull. — De öfriga rollerna inrymde endast i
ringa mån ådagaläggandet af större skicklighet. H:r
Sevelin gjorde af sin alldagliga och flackt
tecknade roll, Cascaro, hvad deraf kunde göras. Att
rätt individualisera densamma, var omöjligt. Vi
kunna här ej undgå att anmärka den egenheten, att en
hop nyare dramaturger i sina sentimentala stycken
oftast införa någon komisk figur, hvilken synes oss
som en parodi på Shakspeares parodiska personer
eller clowns. De äro hos alla sig alltid lika, och
äro på intet vis humoristiskt tagna. •— H:r
Lindmans första inträde var lyckligt; sedan föll han då
och då ur röfvare-rollen, och blef nog känslosam.
Vid scenen inför Hertigen, återtog ban den rätta
charakteren, som låg hos Morldc. De öfriga
platserna hade kunnat vara bättre beklädda.
Ett af de mest förtjenstfull arbeten, som nu
utkomma i Paris, är La Biblioteque Latine-Francaisc,
hvaraf flera delar redun lemnat prässen. Ett ’antal
utmärkta litteratörer ha nemligen förenat sig, att
utgifva en samling af alla Romerska författare, med
Fransysk öfversättning, hvilken lemnar de i denna
väg tillförene gjorda försök långt efter sig. Början
är skedd med prosatörer. Lucretius blir öfversatt
af Pongerville, Plinius af Sacy, Juvenalis af
Du-saulx, Cornelius Nepos af de Calonne, Caesar af
Artaud, Statius af Rinn, Vellejus Paterculus af
Desprès, Florus af Ragon, Valerius Maximus af
Fr«/mion, Sallustius af Gibon, Curtius af Trognon,
Suetonius af Golbery o. s. v.
= Cooper,
som för närvarande är i Frankrike,
bar for kort tid sedan utgifvit en roman, kallad Le
Pirate rouge. Den skall vara svagare, än hans
föregående arbeten.
= De 3.ne Carlarnes (X, XI, XII:s) byster,
liksom Bellmans, lära i sommar liitkomma frän Rom.
= Soumet, hvilken, om vi minnas rätt, gjort en
dramatisk behandling af Kenilworth, har skrifvit
en tragedi Elisabethe de France, deruti Schillers
Don Carlos skall vara tappert plundrad. Courrier
Francais säger, att Soumet icke "bevarat
lokalfärgen, hvilken ger ett så högt värde åt det Tyska
skådespelet."
= I en Pariser-Tidning ser man anmäldt följande
verk: Système d’e’criture Américaine dévoilé, ott
l’art d’apprendre seid a se creer une folie anglaise
dans 1’expace d’un mois. Tre upplagor hade utgått
på de 3 första månaderna.
Pä Tidningen Heimdall, hvaraf en Nummer, af lika yttre, som den närvarande, utkommer hvarje lördags mor-
gon, prenumereras för årgången 1828 lios Herrar Norman & Engström med 3 R:dr 16 sk. Banko. De, »om (inska
Artiklar införda, behagade ställa sadaiia antingen till bemältc Herrar, eller till Redaktionen af Tidningen Heimdall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
