Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10. 1828. den 21 Junii - Svea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o io. 1828.
STOCKHOLM.
den
2 i
Tryckt
hos
Johan Höroerg.
Utdelas
hos
Norman & EifO*
o.».
SVEA,
/tfatf., 11,-tt häftet JY.o 3.
Att i en Tidning recencera en Tidskrift, synes
måhända besynnerligt, helst som båda äga en
gemensam syftning, och endast skalan skiljer dem åt.
En recension, i egentlig mening, är också ej hvad
som på detta ställe skall bli lemnadt, utan snarare
cd anmälan. Men en sådan anse vi mer än lämplig,
enär Svea utgör den enda allmänna tidskrift här i
Jandet — ty de ecklesiastika i Upsala och Lund äro
inskränkta inom ett visst område.
Andra eller sist utkomna numren af Sveas elfte
häfte innehåller:
tVadstena kloster, ur poemet Svante Sture eller
Mötet vid Alvastra, af Franzén; Öfver åtskilliga
Unders undervisningsi<erk j af Erie Aug. Schröder;
Om reformer i vår domstols-inrättning orh ont
permanenta domstolar, af C. O. Delldtfn; Akademiska
föreläsningars Litterära underrättelsery
Disputatio-nerß utgifne i Upsala hösttermin 1827.
Om Wadstena kloster anse vi det ej tillständigt att
yttra något bestämmunde, emedan stycket är ett
fragment ur ett större poem. Också har det
all-mànnn omdömet, så vidt ett sådant kan i anledning
af flera afsöndrade partier bildas, redan hunnit
stadga sig, genom de förut i Svea införda stycken ur
Svante Sture. Om ock läsningeu af dylika
frånskilda delar är angenäm och tillfredsställande, bör
granskaren dröja att afgifva sitt votum, tills han uf ett helt
lau erfara planen och delarnas syinetriska
förhållande inbördes samt deras samtliga förtjenst. Den art
af episk skaldekonst, hvilken i närvarande
fragmenter förekommer, är till ton och form skalden egen,
»ch jemväl honom passande. Epiken bör ej, mer än
jiàgot annat viltet hetsslag, slutas iuoin vissa skarpt
dragna gränser. Dess form-förråd är icke ultömdt
roed Homerus, eller Dante, eller Camoëns, eller
Ariosto, eller Tasso. Byron, Moore, Tegne’r,
Oe-lenschlæger ha förut visat, att snillet, äfven i
denna rigtning, banar sig nyu vägar, och att formen
»kall skåp as af innehållet, och icke vara en degel, i
hvilken detta ing jutes, såsom fallet ofta varit med
de gamla Franska tragedierna. Med hänsyn till den
al/männa andan af Franzéns diktning, synes hans
Älskliga sångmö närmast känna sig befryndad med
llöltys. Båda, ehuru närslägtade, äro" originella;
kåda högst utmärkta i sitt slag.
Afhandlingen om de utländska uppfostringsverken
upptager ungefär J af boken. Den innehåller ed
redovisning för bildningsanstalterna i nästan alla
delar af Tyskland, i Italien, Schweitz, Frankrike,
England och Danmark, således i Europas mest bildade
•»•ter. Den vidrör ttfvenväl folkskolor och prakti-
ska skolor, såsom handels-instituter, undervisn
ställen för skogshushållningen, bergshandteringen n*’
in. Hvad vi med ledsnad saknat, är underlätte««er
om de Engelska debating elubs eller debating
ties. Dessa utgöra ett väsendligt vehikel for det ha’ ~
moniska utbildandet af själens förmögenheter. En
framställning af dem, i deras rätta natur, hade
•varit så mycket nyttigare, softi i vårt land ingen b i lef—
ningsanstalt gifves för det mundtliga foredraget, mecå
undantag af de Latinska disputationsakterna vid ak a —
de mien, hvilka, sådana de nu bedrifvas, äro
fullständiga karikaturcr pu både hvad de sjelfva fordocxm
varit och på ullt dugligt af detta slag. Och äncià.
äro våra Riksdagsmän, Domare, präster, i närmaste
behof af talgåfvans utveckling, af föredragets
bestämdhet, klarhet och bevekande kraft; utom de*
att hvarje samfundsim-dlem, äfven i skriftens
tidehvarf, ofta sättes i behof af den mundtliga
framställningens öfvertygande anda. Dertillnied äro
dessa tal-sällskaper, såsotn de i England äro för
handen, allmänna bildningsmedel. Själens alin
egenskaper bli tagna i beskattning, alla vunna insigter
bringas till enhet och sammanhang, kunskapen blir
lefvande, okunnigheten nedsattes, talenten utmärkes,
hettan dämpas, ensidifjlictcn blir tuktad, öfvermodefc
nedslaget. Vexelbegreppet nf talöfningssällskap och
politisk Carbonari-klubl) bevisar endast, att nian icke
ens till ytan känner de Engelska debating societies.
Herr Schroders bemfilte afhandling är mycket
sakrik; hans åsigter i allmänhet fördomsfria samt
bevittna kunskaper och IdVMtide uppmärksamhet.
jVä-gon förkärlek för Tysklund låter sig det oaktadt
förnimma. Mönstren torde dock ej af Svenskar
bö"-ra hufvudsakligt sökas på nämnda ställe.
Grundlig-het träflar man ock annorstädes, och en fortsättning
af den theoretiska ensidighet, som utmärker
Tysklands bildning öfverhufvud, vore icke hos oss
önsklig. Tyskland är egentligen i veteuskapligt afseende
märkligt i Europa. I öfriga syftningar af mensklig
verksamhet, har det icke i senare tider gjort sig
lika märkvärdigt, utom i vissa delar af konsten,
s4-som theatern, musiken. Men Tyskarnes ensidiga
rigtning åt det inre har, till’icke obetydlig del,
lösryckt odlingen från det rörliga lifvet, Och gjort
denna till en tbeoretisk stenvandling. Frankrikes och
Englands nu lefvande litteratörer, välforståendes do
bättre, intyga, att grundli^ivt icke är liktydig med
abstrakt kärfhet eller mystisk oreda. SIA upp t. ex.
Burante, fru Stael, Sismondi, eller Le Glohe,
Edinburgh Revieiv, och man skall finna undersökningens
stränga hållning, forskningens allvar, parad med ett
angenämt och i högsta måtto klart skrifsätt. Många
of Tysklands lärda, hvilka insvept sina trosartiklar
i en svindlande dimma, och omgifvit sig med en
guldmakares redskap, besitta icke hälften så mycken
filosofisk djupsinnighet, soin Fru Stael i sitt verk
De la Litterature. I de Barantes arbete De la.
Litteratur* Francaitej pendar.t le dixhuitièmc Siiele,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
