Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:O 2 0. 1828.
STOCKHOLM.
den 3o Au
Tryckt
bo*
Johan Höroerg.
Utdelas
hos
Norman & Engström.
O/» koteri i Litteratur och skön konst.
Dicere de vitiis, parcere de personis.
K ’
oteri-väsendet finnes i stat, litteratur och konst,
och är öfverallt lika förderflig^ I stat kallas det
parti och behöfver här icke afhandlas. En stat,
som söndras i partier, är nära sin upplösning. Den
allmänna rösten förstummas bland Jäktiupernas sorl,
de enskilda intressena låna dess drägt och utseende *).
På samma sätt är d<?t aldrig saken, som talar
genom koteriernas njun, blott den del deraf, de vilja
hafva framstäld; det Sr icke fråga om konsten
i.allmänhet, blott om vissa personers namn och
anseende. .Smärre stater och. ,smärre hufvudstäder hafva
den olyckan att, fuera än de stora, oroas af
kote-rier. Scjvallret, s«uå-inlrigevoa, .förtalet ocl) det
enskilda berömmet hafva der ett större fä/t alt verka.
I inlet lands litteratur och konst torde .dqck
koteri-erna vara talrikare, än i Sverige. Med JTÄ undantag,
lärer man knappt kunna nämna ett berömdt namn,
utan att. stöta på des$ koterj, utan att gpra sig ti[{
fiender dessa osynliga varelser., "hvilka", enligt en
snillrik talares ord **), "oförmögne att göra sit» ett
eget namn, ihärdigt fasta sig vid något, som vunnit
en uui|yv?„,.«», -»,4.’. _
sig kring, ett rotfast träd med. lummig oph
grönskande krona, .att inympa den vidtfrejdades storhet p^
litenheten af deras egen varelse; afsvärjande tankans
och omdömets frihet, förbehållande sig likväl
passionernas oberoende." I vitterheten hafva vi, som
bekant är, haft toch ha ännu till en del trénpe
huf-vudpartier, Klassiker, Fosforister och Göther, hvilka
åter, hvar, for sig, dela sig i ultra och modererade,
så att vi, stiapgt taget, äga sex partier, hvilket kat*
vara tillri|ckWt för en icke |Sförre litteratur, än deu
Svenska. TillLförekommande af ett misstag, anse vi
oss härvid böra görj» en anmärkning. Vi hafva i eu
föregående nymmer omnämnt det begär, som
synes röja sig hos cn del af våra yngre skalder, att
7’c^ncrnera. Detta utmärker på intet vis, att
mästarn önskar omge sig med eu mängd blinda
beundrare och imitatörer, men det visar, huru mägtigt liaus
mille inflyter på det uppvexande slägtet. Snillets
verkan ar, såsom han sjelf säger, som luftstreckets.
Det är något ganska olika, att stifta skola och att
stifta kotcrf. Det ena visar ett lyckligt bemödande
för konsten, det ändra för sin egen ära. Raphael,
Gluck, Walter Scott m. fl. <— vi hemta exempel
utifrån — ha stiftat skolor; Bernini, Spontini,
Grill-parzer, Wordsworth m. fl. ha byggt en stor del af
sin rygtbarhct på koteri-förhå I landen. Skolan
lefver med konsten, koteriet dör med personerna.
Stagnelius kan stifta skola, men han kunde aldrig vara
koter i-författa re. Skolans gudstjenst hålles så till
sägandes under öppen himmel, koteriets afguderi
inom lyckta dörrar.
s i konsten förhåller det sif på samma sätt som i
vitterheten, oro icke värre. Vi skulle’ t. ex. icke
kunna äga tvenne ieller trenne bildhuggare, utan att
i-denna konst ha lika många partier, för hvilka allt
hvad det ena gör är mästerligt,^ch hvad det andra
frambringar odugligt. Kunde v^|ppvisa tvenne
hi-storie-målare — vi antaga detla supposilionsvij —
så skulle vi på samma gång hafva tvenne skaror
beundrare af den ena och tadlare af den andra. Att
begge kunde äga förtjenster och fel, staika och
svaga sidor, vågar man knapt tänka, mindre säga.
Be-yöm öfver den ena innebär ovilkorligen ett tadel mot
den andra, och tvcrtom. Koteriet har sina
utligga-re, för att veta, hvad som säg^s i alla kretsar; hvar-
ß omdöme inregistreras, och den, som yttrat det,
r förr eller senare uppbära lönen derför *). Det
förslås ock af sig sjelf, att sällan något koteri
sak-Ar pip offentliga organ. Lejda skribenter äro i vårt
rw*’,’^" "lUvntnrp än i nåapt annat. Stärkt och
lifvadt genom enskild afgudndyrkan offentliga
lofsänger, framgår koteriet till sitt mål, som är
idolns upphöjelse och hans medtøflàres störtande.
Men hvad vinner, litteraturen och konsten, hvad
vinna litteratörerna och konstnärerna sjelfva härpå?
För den gryende talangen 9r koUri-vasendet en
verklig^ olycka. Vid-sina första steg på konstens bana,
måste .ban, i synnerhet om ban är lofvande, aluta
sig till någotdera af partierna. . (lan är, —- om
naturen ej skapt honom till ett sekular-geqi, och detta
händer sällan, —r i allmänhet för svag, att vara
sjelfständig och oberoende, redan i försökens ålder.
Ko-terierna ha sina vä| fvare ute på alla håll. Man
uppmanas, att svärja fanan, än vid den ena pluton, äu
vid den andra. A" afböja a|la, anbud, är att förT
akta dem alla. Man kallas inbilsk, egenkär,
besynnerlig; man fàr fiender i stället för beskyddare,
förtalare i stället för vänner. Dessa olyckliga neutrer,
hvilka i ett bekant skaldestycke sättas under sjelfva
Tunguserna, äro behandlade,sora,renoncörerna bland
Tyska studenterna ’*). Författaren af denna artikel
*) Rousseau säger i le Contrat Social nugot ganska
märkligt om de olika partiernas yttranden i allmänna
ämnen: Si, quand le peuplet sujjisamment informi, di~
libère, let citoyens riavaient aucune communieation
entré eux, du grand nombre des petit*! diffirencet
resultef-ait toujours la volonti generale, *et la
dèli-hèration serait toujours honne.
**) II. E. Ur Grefve Lagerbjelke.
Om koteri-hämnden säger äfven en berömd tänkare:
Il n’est pas rare de voir des personne s de mérite ctr»
les victimet de l’opinion d’une societé, o it la
médio-criti domine. Montesquieu.
**) "De studenter, hvilka icke finna fur godt, att
inträda i nügon af dessa föreningar, (d. v. a. sup- och
(lagsmåls-gillen) äro ganska fà; de kallas renoncörer
och utgöra en klass, som till och med är mera
föraktad och oftare förolämpas, än sjelfva Phil is terna,
de äkta Burschernes dödafiender. Hvar och en Bursch
anser för en vanära, att med dem bafr» 11 i gon
gemenskap. De fi icke deltaga uti några drickee-gillcu
och äro uteslutna ifrån alla allmiuua fester, tamt äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
