Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C 84 )
ifrån skarlakansfärgen, (den Romerska purpurn) men
jag skall bli min älskarinnas onkel, och då . . . ."
Han säger ej mer, slutar sin reverens och försvinner.
Åskådaren hade emellertid glömt, att det var en
dock-t hf a ter, han hade för sig, och vartill den grad
förvillad af illusionen, att, då ett litet barn efteråt
uppträdde på scenen, for att iordningställa lamporna,
alla trodde sig se en jette, så att ett ovilkorligt
utrop af förvåning hördes öfverallt i salongen."
Författaren såg på samma theater
Pantomin-bal-letler, satiriska skådespel och, livad man minst skulle
tro, äfven en tragedi. "Vid dessa ord," säger han,
"skall läsaren helt visst ropa på öfverdrift, och
dockor, som uppträda på kothurnen, skola utan
tvifvel synas honom högst löjliga; men om jag likväl
säger, att dessa dockor intogo och rörde mig ända
till tårar, att jag lemnade theatern, skakad af alla
dessa känslor, som Melpomene ingifver, så skall man
visserligen göra narr ej blott af mina marionetter,
titan äfven af mig; och jag ger mig gerna till pris
åt detta löje."
Vi för vår del, tro oss likväl göra bäst, att ej
bari följa författarens exempel, och, ehuru vi,
lika med honom, anse Marionett-tragedien kunna, i
liera afseenden, sättas framför största delen af de
dramatiska alster, som utgöra en afkomma utaf den
an kika sånggudinnan och den moderna konsten,
vilja vi likväl icke trötta läsarens tålamod med cn
fortsättning af denna måhända redan nog långa
artikel. Vi inskränka oss således att endast antyda
fenomenet, helst det redan anförda torde mer än
tillfyllest vitsorda mennisko-snillets utomordentliga
förmåga att, i trots af de mägtigaste hinder, bana sig
cn väg till frihet och verksamhet.
Till Grefvinnan ° = 0
dS hon fyllde ai år.
Irreparabile Tcmpus.
Din lefnads tredje sköna sabbatsår
Har smygt sig undan med Augustiqvällen.
Ack, snart Du ser tillbaka till de ställen
Med sorglig lust, der nu Du sorglös går.
Dock Du är rik ännu, och mången krans,
Den bygdens tärna skulle aktsamt vårda,
Den kan Du Lasta bort, Du lyckligt hårda,
Och lysa främst ändå i bygdens dans.
Men trotsa ej på rikdom: Tiden skär
Med sniken lia så de ax han gifvit,
Söm ock de skördars guld, som deraf blifvit.
Gif derför akt till slut, hur rik Du är.
Ty Tiden ensam sörjer nog derför,
Att lifvets fröjder ej bli alltför många,
Att förrådshusen ej bli alltför trånga,
Alt sorgens skötbarn ej af glädje dör.
Så gläd Dig, hopspar all den lilla fröjd,
Den karga penning, hvaraf skatter vexa;
Ty Tiden lär Dig snart sin nötta lexa,
Att icke satnla mer, men vara nöjd.
Och menskan blir ej myndig: Tiden är
Förvaltaren af hennes egodelar, —
Lärmästarn, skadeglad, så snart hon felar,
Och när hon lyder, bitande och tvär.
Han rycker ut en fjäder då och då,
När själens vingar börja henne bära:
Och kommer bon sin himmel dock for nära,
Så börjar åskorna kring henne slå.
Mot smärtans solstyng och mot isens köld
Ditt ärfda vapen endast illa skyler:
Om sommarn bränner och om vintern kyler
Den skimrande metall, den hjerta sköld.
Men Du, lef trygg: Din lycka är ju bygd
På själens adelsbref. Det namnet stiger
Till himlen upp. Men den det bär, han tiger,
Som makan tiger om sin makas dygd.
Lyft ögat upp, och gläds af hvad Du ser:
En Jefnadslycka, liksom solens flamma,
Hvar morgon ny, livar morgon dock densamma,
Och icke död en gång, när hon går ner.
Th—r.
tJotltJo ttrrf.
= För dem, som hört Paganini uti Wien prisa*
såsom Europas störste tonkonstnär, torde det ej
vara utan intresse, att lära känna ett alldeles motsatt
omdöme om denne berömde virtuos. I årgången 1828
af den musikaliska Tidskriften Cæcilia förekommer
i detta afseende ett märkligt yttrande af den
bekante Sievers, hvilken i musikens verld gjort sig lika
mycket käod genom sina insigter och sin
skarpsinnighet i egenskap af konstdomare, som genom sin
utomordentliga partiskhet, sitt otidiga begär att
antasta den högsta förtjensten, och sin i allmänhet af
personliga förhållanden och andra omständigheter
föranledda kritik. Han kallar i allmänhet sina
betraktelser för kopphorn (Srfjröpfföpf c) , och de göra.
verkligen skäl för namnet; ty de förråda vanligtvis
ett bemödande, att borttappa all öfverflödig ära ocH
rygtbarhct. Han säger otn Paganini helt kort och
godt, att denne är, jemte Boucher (i Paris), den
störste violin-charlatan i Europa. Han skiljer dem
likväl så åt, att Boucher har ©etliffrailipf och
Paganini SScutetTrampf. ’"^agnnini i fi weber in ber røalnm
Äunjt, norf) in &cr Sbarlafancrie, fo fublim, roic 25ou$cr."*
— Emellertid fortfar SD?u(tfaIifdj)C Jeittmj), att
uttömma helä förrådet af berömmande epitheter, för att
öfver alla violinister upphöja Paganini, och
uttrycka den oerhörda enthusiasm, denne åstadkommit i
Wien, ett af musikens hufvudsäten.
= Dagen för val till Biskop i Skara är utsatt till
den 15 October.
= Waldthornisten Herr Schunckc har tagit
enga-gement vid Kongl. Kofkapellet.
— Följande epigram om en tidning, hvilken gjort
sitt bästa, för att till skyarna upphöja en viss
konstnärs arbete, torde tilläfventyrs ej här i staden
sakna sin tillämplighet:
De ce journal l’indulgence est extremes
Il accorde à ceux qu’il cherit
Tant de génie et tant d’ésprilt
_Qu’il nen garde rien pour lui-meme.
På Tidningen Heimdall kan lios Herrar Norman & Engström prenumereras med a R:dr 24 sk. Banko
för nummerföljden frän Julii månads början intill arets slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
