Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C £M )
oftast 1 uttryck. 5? ty eket har nugot helgjutet och
rundadt, hvilket icke är en vanlig egenskap i Tyska
skådespel fr Sn våra dagar. Intrycket är mindre
sublimt och våldsamt skakande, än mildt rörande. Det
hvilar öfver det hela ett skönt lugn, hvilket dock
for ingen del är köld. Fastmer tages känslan i
allvarlig beskattning, emedan allt kommer från
hjertat. Visserligen kan man finna starkare passioner,
mera omfattande charakterer, mera förvånande
lägen, en dristigare teckning, en mera hänförande
dialog o. s. v. Men de här förut angifna styckets
fördelar äro tillräckliga, alt göra detsamma förtjent af
ett högt ntm. Denna säkerhet 1 färgernas
fördelning, detta känslans utbrott, som aldrig öfvergår
den friska naturens regel, denna snillets sans, utan
prosaiskt återhåll, äro nu för tiden så mycket mer
att värdera, som de mera sällan stå att linna.
Ehuru ämnet och tonen äro belt och hållet romantiska,
har likväl formen en enkelhet och plastisk
begränsning, som man eljest i sådana fall mindre ofta
upptäcker. Till och med tragediens enheter äro
iagt-tagne. Den i handling är ovedersäglig, t afseende
{å rummets enhet förekomma inga större friheter,
n dem Voltaire tillät; såsom skådebanans
förläggande i olika rum af samma slott. Tiden, —•
ehuru vi, sanningen att säga, icke sammanräknat
stunderna, «— torde ej mycket öfverskrida det mått
^Corneille ansåg såsom ultimum, eller 36 timmar. Det
finnes således intet hinder, hvarföre ej stycket
skulle kunnat gifvas på sjelfva The’åtre Franfais, under
den klassiska tiden, i fall det då varit diktadt Dess
mer har det förundrat oss att hora, det nämnde
sorgespel, ehuru, såsom det oss försäkrats, for
länge sedan herabjudet Theaterstyrelsen härstädes, icke
blifvit till spelning antagett ty om man, icke utan
rättvisa, förebrått de flesta Cheferna för Kongl.
Spek-taklcrna en viss förkärlek för Fransmännens gamla
tragiska form, hade ifrågavarande stycke just genom
sin regelmässighet bort komma i åtanka.
Åtminstone tyckas flera skäl funnits för uppsättningen af
Bilden, än af ett så prosaiskt kärft och kallt
praktstycke, som Sylla. Och när man upptagit äfven
stycken af en på sitt sätt romantisk anda, änskönt de
sannare böra benämnas romantikens karikaturer, såsom
Therèsc, De osynliga Bröderna och dylika konstens
vanbördingar, kunde man väl händelsevis råkat att
spela ett så rent och vackert arbete, som Bilden.
Invändningen, att Svenska allmänheten ej älskar
tragedien, bortfaller bär, ty katastrofen i De osynliga
iBrödernn är. äfven tragisk, och om måuget annat
-■tycke kan man säga, som skalden sade om
trage-dien Prins Gustaf:
En verklig tragedi det var,
ty den var ömklig allt igenom.
Hvad Bilden enskildt vidkommer, är den
synnerligen väl beräknad för iheatereffekt, och vi ha af
flera persoqer hört nämnas, att den i Tyskland, der
den spelts, tagit sig förträffligt ut från scenen. Att
den så måste göra, marker man lätt vid läsningen.
Fru Dnnckel är berättigad till den läsande
publikens erkänsla så väl för valet af ämne, som färden
Verkliga talang, hon nedlagt i öfversättningen. Vi
ha ej haft originalet vid sidan; men vi äro öfverty»
gsde, att författaren snarare står i skuld, än
tvert-om. Tolkningen har icke blott fördelen af att vara
ledig och fullt Svensk; den har äfven en smidighet
och noggrannhet i uttrycket, som icke hos våra
metriska öfversättare är allmän. Dertill kan lägg»
behag och en viss elegans. Kanhända har dock
skaldinnan inlagt något af en qvinlig vekhet, som dock
aldrig öfvergår till slapphet eller sentimentalitet.
En tung vers stöter Örat:
Du blir med Julin qutr uti Sweitz.
Med ett penndrag hjelpt. Supina och pr«terita
pnrticipia äro ofta omkastade. Så står det t. ex.
böjdt i stället för böjt, sagdt i stället för sagt, gitt
förlorat i stället för gält förloradt, lemnat i stället
för lemnadt o. s. v. Dessa inadvertenser förekomma
för ofta, för att vara tryckfel. Någon liten stelhet
skönjes ock stundom i dialogen.
1 en Minnesbok.
Om jag jemte dig fått Vandra
Upp till Thabor och de andra
Helga berg, dig lyft åt skyn:
Hvilken vänskap då oss knöte,
Hvilka minnen vid vårt möte
Af så mången herrlig syn!
Dock, jag får ju med dig fara
t din bok, och vittne vara
Till den skörd, dig Östern ger»
Låt mig då din hand fä trycka,
Trogne Pilgrim, och fa tycka,
Att på Libanon det sker!
Ur det moln, dess hufvud höijer»
- Jag dig ned till Edén följer.
Ack! det söker du ännu.
Dock det fins ju allestädes
För en själ, som stilla glades,
Åt allt sannt och skönt, som du.
tJoHüourri.
= En Utländsk Journal meddelar följande öfver*
ligt af Ëngelskä bokhandelns tillstånd.- Man kan
antaga, säger Refer., att aatalet af i StorBrittannien
årligen utkommande arbeten belöper sig till jUngefdr
i ooo. På 6oo af dessl förlorar bokhandlaren
be-tvdligt. Högst aoo förmå betäcka
tryckningskostnaden. Endast too gifva någont och andra ioo kanske
en verklig vinst; jSo äro redan itinan första årets
slut alldeles bortglömda. Under det andra året kan
man läggä ännU ett hundratal till dessa glömskans
offer, och under det 3Jdje efterföljas de af ytterligare
t5o. Allenast So af dessa tooo arbeten lefva än, och
framsläpa, såsom Bokhandlarnc pläga uttrycka sig,
en lifstid af jr Egyptiska flr. Knappt to af desamma
blifva, efter lo års förlopp, efterfrågade, tbland de
5o,ooo Under l^tde århundradet Utkomna arbeten
äro knappt So, som ännu efterfrågas, öch af 8o,ooo,
som Under i8:de seklet Utgifvits, hafVa blott 3oo upp.<
lefvat andra uplagan. Af dessa 80,000 äro knappt
So, hvilka ined begärlighet sökàt och finn* lått
afsättning.
as I Philadelphia utkom vid slutet ef oäsllidn*
år G rammar of the language of the Ltrmi Lenape or
Delaware Indians, hy David Zcisbtrgcr. utgifven af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
