- Project Runeberg -  Heimdall / 1828 /
95

Author: Johan Erik Rydqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

C 95 3)

got obestämda begrepp om rätt ocb orätt, om mitt
och ditt, om dygd och Jast, är här en vanlig
dagdrifvare, lätting, hustjuf, bedragare, o. §. v. Hela
den poetiska fernissan är afnött, och man ser för det
mesta blott de nakna dragen af några illa
motiverade skälmstycken, espieglerier, m. ra. De
inkonseqvenser, han begår, ä,ro så mycket mera stötande,
som de förberedande anledningarna vanligen, för
kortbetens skull, äro förbigångna. I stället, att
charak-teren och alla handlingens hemliga driffjädrar hos
Le-Sage ligga i dagen, liksom ett öppet urverk, ser
man här ett blindt sammanträffande af en mängd
mer eller mindre berömliga gerningar, utan att
kunna gissa deras orsak. Hvad intresserar det läsaren att
veta, om Gil-Blas tjenat hos Don Sedillo, Don
Pa-checo, Sennor Rodriguez, m. 11., då han af dessa
personer känner föga mer, än namnet?

Den berättande stilen är hos LeSage så liflig,
målande, qvick, lekande och naiv, att ganska få
författare deri äro hans jemlikar, och måhända ingen
hans mattare. Såsom profbit af det
framställningssätt, närvarande arbete företer, afskrifva vi här det
första under handen fallande stycke: "En dag tog
jag på mig en hel klädning ur min busbondes
garderob, och gick ut på Hieronimus-ängen (?) för alt
försöka min lycka. I en aflägsen gränd kom mig
till möte utur ett litet hus en grann och vacker
dam. Jag helsade på henne så, uti hon kunde
märka min önskan. Hon lyfte på sin slöja och viste mig
bela sin täcka figur: men en kusk körde fram och
jag stod likasom förstenad. Vid ett fönster såg jag
en gumma, som vinkade åt mig. Hon bemötte mig,
som en hofman, och mente, att det var hennes
svaga sida, att förekomma sådana höga personers
önskningar. Jag blef underrättad, att den dam, som
hade väckt min uppmärksamhet, var en ung enka,
ganska delikat i valet af en älskare, och som länge
fåfängt hade sökt en sådan. (!) För att befordra min
bekantskap roed denna dam, had mig gumman, att
komma åter i morgon på samma tid." — Den som läst
Gil-Blas pä original-språket, skall häri omöjligen
finna ett enda drag, sora påminner derom *).

Att öfvers, icke förstått värdera sitt original,
upplysas väl tillfyllest af hvad vi nu haft tillfälle
nämna; men vi kunna ej heller undgå framdraga några
exempel, att han lika litet förstått det språk,
hvarifrån han öfversatt. Redan på fjerde- raden
öfversätter han une petite bourgeoise, med "en förståndig
flicka." Alla petites bourgeoises äro gunås icke förstån-

*) La ffarpe, som är måhända dea strängaste af alla franska
kritici, och sällan eller aldrig fullt gillar något
arbete, yttrar om Gil-Blas: Gil-Blas est un chef-d"eeuvre.
11 ett du petit nombre de romans qu’on rtlise toujourt
avec plaisir. Plusieurs de set traitt ont pattè en
pro-verbe. — Cest V école du monde qut Gil-Blas. Ön
connait let personnagtt de Gil-Blas : ön a vecu avec
tux, ön les retrouve d tout moment j pourqtioi?
Paree-qut dans la peinturt qu’il en fait. il n ’y a pas un
trait tans dessein et sans efftt. (Den Svenska öfvers,
är ej af La Harpes mening. Han har funnit sju
åttonde-delar af förf. möda öfverflödig). LeSage avait
lien de 1’esprit; mats il met tant de talent à le cacher,
il aimt tant à st cachtr derrière ett pertonnaget, il
t’oecupe ti peu de lui, qu’il faut avoir de born yeux
pour voir 1’auteur dans fouvrage et apprecier à la
foit l’un et Cautrt. — Efter detta omdöme, hvilket A
torde jäfva, vore det att önska, det nlgon
öfversättare af verklig talang, såsom t. ex. Hr Stjernstolpe, vill»
i en god tolkning gifva 011 LeSages mästerstycke.

diga flickor. — Pisces.- "blanka bitar." D5 det Sr
fråga om pengar, betyder pibce icke bit, utan mynt.
— Il trouvait moyen, sans perdre un coup de dent_,
de me donner louanges sur louanges. "Medan han
tuggade med ena kindbenet, sade ban mig
artigheter med andra." Man hvarken tuggar eller säger
artigheter med Kindbenen. Också talar förf. intet
derom. — På ett ställe öfversättes Alguazil (gensdarm,
polisbstjent) med husbonde. "Je lui fis mille
révé-rences pr of ondes, quoique dans le fond de mon ame
je sentisse pour lui tout le mépris que tout honnéte
liomme a naturellement pour un Alguazil. — "Men
jag, oagtadt alla bugningar, jag gjorde för honom,
kände ett djupt förakt för denna husbonde." —
Il lava les yeux, les orielles, ensuite ses mains. "Han
tvättade sig öfverallt med den största omsorg." —
Le petit seigneur ne paraissait pas ne’ vour les
sci-enccs. "Den unga markisen var ett långsamt
hufvud." Je m’associai ensuite avec des chevaliers
d’industrie. "Derigenom sällade jag mig till
Riddarne af den fintliga fliten." — — "Kort efter dem
anlände tolf eller femton ryttare, på hvilka (ryttarne?)
följde flera lastade mulåsnor. I (Månne mulåsnorne
redo på rytttarne?) De begge vännerna gjorde sig
bekanta med sällskapet (mulåsnorna?) och bådo om
tillåtelse, att få spisa med detsamma." — Le Bach»
öfversättes med Bassan, hvilket kan vara något
tvetydigt i pluralis, ty det är någon skillnad mellan
Turkiska Bachar och Svenska bassar. — Nous vous
dévalisames. "Vi plockade fetfjedrarne af er". —
Le seigneur Chåtelain. "Öfveruppsyningsmannen." Det
är dock någon olikhet mellan en Spansk kastelian *)
och en Öfveruppsyningsman, hvilken benämning
vanligen tillkommer åtskiliga tjenstemän vid Kongl.
Svenska Polisen.

Öfversättarens förbätrings-anda följer honom fin da
till sista raden. Originalet slutar på följande vis:

le ciel a daigné m’accorder deux enfants.....dont

fe crois pieusement étre le pere, hvaremot öfvers,
säger: Himlen gifve, att jag här en dag måtte fi mildt
inslumra i dödens armar! — Efter bokens slut bar
ban tillagt ännu en moralisk betraktelse öfver
densamma, hvari han bland annat citerar Gellert,
hvilken förmodligen aldrig trodde sig bli åberopad i
kommentarier öfver Gil-Blas. — Boken är prydd med
4 så kallade gravyrer, hvilka, i konstvärde, hålla
jemna steg med öfversättarens talang.

*) Chåtelain, (Castellanus) Commendant tf un ehiteatt
avtc jutiice. — Dictio&naire uurericl par Bois t c.

Cfteattr.

Theater-Bulletin.

Sedan Spektaklerna A Stora Theatern åter
kommit i gång, torde vara tjenligt, att, under den här
angifna stående rubrik, foretaga en kort redovisning
för hvad representationerna kunna hafva
anmärkningsvärdt.

Sistlidne onsdags lyriska scen, på hvilken
Målaren och Modellerna samt Tillfallet gör tjufven
npp-fördes, hade utmärkningen af en ny debutant, Hr
Pheiffer. Då Hr P. nästförflutne vår anställdes vid
theatern, berättades, att ban ännu någon tid skulle
tillhöra s&ngskolao. Det Ir ock all anledning till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:23:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heimdall/1828/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free