- Project Runeberg -  Heimdall / 1828 /
97

Author: Johan Erik Rydqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:0 25. 1828. STOCKHOLM. den % Oct.

Anonymitet i skrift.

T_Iti få litterära frågor hafva meningarna varit så
delade, som,iden om Anonymen. Merendels härden
lilifvit sedd ur en mindre gillande synpunkt. Men
àr den till sin natur verkligen skadlig och
förkastlig? Anonymen är for vissa intressen hinderlig; den
hatas derföre ofta af dem, som äga eller
eftersträf-va inflytelse. Hvaraf kommer detta? Den är ett
hemligt, okroppsligt uttryck af cn allmän, eller
åtminstone allmännare röst. Den är för den herrsklystne
i samnia mån besvärligare, än det namugifnn, som
den liar chnraktereu af en mera omfattande, mera
utspridd öfvertygelse. Det enskilda omdömet,
stämpladt af en personlig liärkomst, är på långt när icke
så tungt att bära. Man härleder det genast från
vissa yttre förhållanden: man ställer det tillsammans
ned författarens borgerliga läge, med hans
föregående offentliga verksamhet: man gör af allt detta
sina slutsatser, sina hypothcser, mer eller mindre
sannolika, — och deri yttrade tankan har förlorat den
magt och den segrande öfvertygelse, densamma äger
till följd af sin egen sanning. Deremot framgår den
namnlösa skriften såsom cn osynlig kraft, såsom en
ren /Ärnufts-organ, utan annat sköldemärke, fin det
eviga i sanningen» och skönhetens Jagar. Den
begär ingen annan verkan, än den, som kan beredas
genom iunehållets värde; den vill ej från ett namn
låna någon styrka; ej heller genom ett sådant gå
förlustig 0111 ett välde, hvilket den besitter af sig
sjelf, "Anonymen, säger Leopold, var alltid det
allmänna f]örnuftets friaste, sannaste och tillika genom
yttre medel minst imponerande röst *)." Ingen vet,
hvarifrån denna stämma kommit; men den ljuder
oemotståndligt. Den är, justderlöie att den är okänd,
dess mer förfärlig, dess mer förkrossande för dåren,
orostiftaren, egoisten, intoleranten. Den är liksom
ett bart huggande svärd, fördt af osynlig hand, men
säkert trallande föremålet för sin straffande kallelse,
utan miskund, men ock utan begär att njuta
segrens pris, triumfens vällust. Har man åter ej för
syfte, alt tukta dårskapen, egenviljan,
fakunnighe-ten, utan blott att i allmänhet reda fördomarna,
upplysa omdömet, väcka intresse för det goda,
äd-a sköna, — är den fria anonymen lika nyttig och
välgörande. Kommer framställningen från ett kändt
lainu, så kan väl saken någon gång vinna styrka
fenoin förtroende till personen; men lika ofta kan
«en personliga tillförsigten fasta auktoritet vid en
ßrvij|else, ett felgrepp; ty den b^ste kan feltaga,
Hen hans irring bör icke få sanningens prägel
derföre, att den räknar till sitt upphof ett berömdt
man. Ännu oftare har ämnet mistat sin kraft deri-

*) Se Leopolds akrift om Anonymen, hvilken vi i
denna uppsats ofta komma att Skcrop*. Den är lika
utmärkt af starka Itankar, träffande åsigter och
gedigen framställning, »om af ett lilligt, behagligt och
originellt föredrag.

genom, att man afvetat dess källa. Man ser icke
längre på sjelfva skriften och hvad den kan
innehålla, utan på författarens person. Derföre liar det
alltid varit en gammal regel hos den, som rädes
anmärkningen, som hatar motsägelsen, att söka
utforska, från hvad hand denna anmärkning eller denna
motsägelse kommit. Har man väl sådant utspanat,
nog träffar man ett kryphål för sin egenkärlek, en
förevändning, en insinuation, att hos andra förlama
bevisningens kraft.

"Anonymen skiljer," för att åter igen låna
Leopolds ord, "så mycket möjligt är autorn ifrån
skriften, flyttandes personen alldeles undan läsarens ögon,
under det den blott och endast framlägger, till
eftersinnande, det stränga vettets och det goda
skämtets nyttiga läror. Den gör, med ett ord sagt, att
publiken undervises, utan ott behöfva erkänna
någon annan lärmästare än det allmänna förståndet."
Rättelsen har ej det stötande, det mästrande, son»
då den omedelbart härflyter «n angifven förfat-

tare. "Man kan med mycken beskedlighet vilja
rätta en vitter mans fel, och just af samma
beskedlighet ej vilja säga honom : det dr jag som rättar Eder "
(Leopold). Anonymens val är ofta blott auktorlig
anständighet. Att tilltala allmänheten i en allvarsamt
bestraffande ton, och dervid framställa sig sjelf
såsom denne Paulus, hvilken kanner sig uppmanad
och berättigad, att förehålla andra deras
villfarelser och dårskaper, — ofta kan detta förfarande ej
undgå utseende af förmätenhet. Men stiger ej
personen fram, och förkunnar, att det är ban, som
upptäckt dessa fel, han, som insett vådan af dem,
träffar sanningen sitt mål, utan förtrytelse öfver den
hand, som styrt gisslet. "En författare, säger
Lessing, som icke uppger sitt namn, gör inga högre
anspråk, än att vara en röst från det allmänna. Den
åter, som nämner sig, vill förestafva det allmanna
omdömet." Utan namnet, blir anmärkningen, om
den är rigtig, lagd på hjertat; om den är origtig,
faller den i all händelse. När man har sig bekant,
att den eller den har skrifvit, äger man ofta, redan
i denna vetskap, en bestämd förkärlek eller en
bestämd motvilja för hans arbete. Detta skärskådas
sedermera ej fullt opartiskt. Den äfven rättvisare
och ädlaste läsare kommer ovillkorligt att se
saken ur den synpunkt, nr hvilken han ser personen
och dennes samtliga verksamhet Den minsta detalj
uppskattas efter hvarje annan detalj, eller ock efter
det sammantagna omdöme, man bildat sig i
afseende på mauscns offentliga eller enskilda charakter.
Är nu detta omdöme mer eller mindre falskt, mer
eller mindre föranledt af tillfälliga omständigheter,
skall författaren, i och för sin öppna namn-uppgift,
städse gifva samma intryck, som törr; hade ban än
i många mål ändrat eller förbättrat sin åsigt
Åtminstone måste han af den allmänna bedömningen
tillkämpa sig cn rätt, att bli fördomsfritt uppfattad,
hvilken eljest frivilligt bort honom lemnas; och
hvarföre skall ban läto framgången af en god sak bero

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:23:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heimdall/1828/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free