Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C 99 3)
mArksaiaheten genom säkerhet och sanning i
utförandet. Han ’ berättas höra till Hr Berggrens trupp.
Det hela af stycket gick ej så illa.
Ströskrifter:
Tidnings-koncerten. Dröm. Stockholm, 1828. 3a sid.
Publiken har ofta och såsom det tyckes, icke utan
skal, förundrat sig, att våra Tidningar, hvilka så
ofta roa sig på författares, artisters, enskilda
personers och auktoriteters bekostnad, i allmänhet ganska
illa upptagit, när aågon velat göra dem sjelfva till
föremål för en satirisk framställning. De
brochy-rer, som för några år sedan tid efter annan
utkommo, och hvaraf ett par andades en verkligt god
komik, stämplades genast såsom Pasquiller, ehuru de
vanligen innehöllo mindre personligheter, än många
tidningsartiklar, som dock vilja gifva sig anseende af
ott vara ett uttryck af den allmänna rösten. Lörd
Byrons satir English Bards and Scottch Reviewers
kan likväl icke mera anses som ett Pasquill mot
Edinburgh Review, än dennas recension öfver
Lordens arbeten; och Vitalis Rustningar tiU Ragnarök
var visserligen icke någon "nidskrift," såsom Upsala
Litt. Tidning ville hafva den ansedd, utan ett
poetiskt skämt, icke personligare än Rimthussiaden,
hvilken i samma blad erhöll så rika loford.
Således, icke litterärt förkastlig anse vi skrifter af
den art, som den närvarande, men vi skulle ha
önskat denna rikare på sann qvickhet. Men ett skämt,
som upptager 3a sidor, är icke lätt att underhålla.
Mägra id Jer äro dock komiska nog, såsom då
Heimdall vill afdamma sina luntor med en afnött
kometsvans, —- Stockholms Posten, som visar sig med
Kellgrens porträtt pä bröstet, — Granskaren, som med
flit utvalt en dålig fiol, för att visa så mycket mer
skicklighet, — och Argus, som sjunger sin
förläg-garc-duett .•
Allting är riktigt klareradt och gjordts
Smörj dina stöflor; "ja, dem har jag smort."
Kan du begripa hvart du skall fara?
Jo du skall ut, uti stån och förklara
Verlden en nyhet, ro. ui.
Polymnia. Denna beryktade Ordens Historia, ifrån
dess början till nuvarande tid, m. m. Stockholm, 182b.
En lika osmaklig, som tråkig produkt Den,
som gör sig den mödan, att genomläsa den, skall
icke ens belönas med den tillfredsställelse, att veta,
hvad han har läst. De personliga allusioner, som
deri förekomma, medelst antingen anagraismatiserade
namn, såsom Ekup, m. fl. eller andra utpekade
förhållanden, förlora sin skadlighet genom det mest
tråkiga framställnings-sätt, hvarigenom det icke ens
blir skadeglädjen möjligt, att här uppleta dem. Det
är ett fenomen, huru en klok menniska kunnat
sammanskrifva en sådan uselhet på bela sextio sidor.
= Under hela 6 veckors tid, har den Svenska
litteraturens Pajazzo, Conversations-Bladet, i hvar
och en af sina representationer uppvaktat oss med
alla de grimncer, kullbyttor och narraktiga upptåg,
hvilka utgöra hans roll på den allmänna
verlasthea-tern. Oaktadt bans bemödande, att genom små
personliga anfall, insinuationer och otidighcter, liksom
inbilla folk, att han vore elak, eller att han åtagit
sig personnager af en Patquino, har han dock
aldrig kunnat falla ur sin gamla roll, eller förlora
den omedvetna komik, hvilken ställer honom i bredd
nästan med den berygtade Sir John Falstaff. Han kan
derigenom omöjligen narra oss, att betrakta honom
annorlunda, än såsom dender spelar gäck , för at) roa
oss, ocb då vi haft en motståndare, att gråta åt,
behöfva vi väl en, att skratta åt. Vi visste oss ej
nog intressanta och vigtiga för en stående artikel på
prosa och vers*) i de lustspel, hvarmed
Conv.-Bla-det a:ne gånger i veckan undfägnar sin allmänhet.
Som hvarken Arlecchino, Pajazzo, Brighella eller
någon eljest bland traditionellt bestämda
cyckel-charakterer, gör anspråk på unnat uppseende, än
löjets, så, och ehuru vi kunnat vara frestade, att
med några uppmuntrande ord belöna den
kjellupp-olFring, Conv.Ul. visar genom att sålunda ge sig till
pris för publikens nöje, vilja vi nil, som förr, ej
af honom taga annan notis, än hvarje öfrig
å>käda-re gör; men att framlägga några prof af det
förvillande i hans framställningar, i hvad de ej angå oss och
vår kritik, utan konsten och koustiiärn, är till och
med en pligt af en Tidning, som ifrar för oväld och
sanning. — Conversations-Bladet säger: "Hr Westin
är onekligen den största målare, som Svenska
konstens historia (?) ännu framvisat Detta omdöme
gillas odeladt af samtiden och skall icke jäfvas af
efterverlden. Ilr Westin är, efter vår öfvertygelse,
fullkomligt hvad han kunde vara: naturen, snillet,
fantasien och studium hafva gjort bonom till hvad han är\"
— Hr. W. mätte vara mycket difficil, om han icke
-är nöjd med denne konstdomare. — Men aristarkcn
fortfar: "Hvarför söka utomlands hvad man redan
äger hemma?" (Huru orätt hafva icke Sergel, By-«
ström, Göthe, Lauréus, m. fi. gjort, att resa till
Rom, for att lära, hvad Conversations-Bladet åtager
sig, och säkert för bättre köp, att lära dem här
hemma?) "Är Heimdall okunnig derom, att de fria
konsternas Akademie besitter en af de fullständigaste
samlingar af Greklands och Italiens mästerverk af
statyer, basreliefer, m. ra ?" — Att
Målare-Akademien besitter en af de fullständigaste, har H’-uml»||
aldrig hört; men väl, att det skall vara en af de
fattigaste, som finnes i någon Europeisk hufvudstad.
Heimdall är dessutom nog enfaldig för att tro, det
originaler äro bättre, än gipsaftryck. "Ganska
dyrbara kollektioner af de förnämsta målares arbeten
iin-nas så väl i Kongl. Mu*e’ura, som uti det Kongl. Hofvets
salar och enskilda personers boningar." — Museum i
Köpenhamn är, (ehuru ett af de mindre utinärktuj
Bland dc versifierade forsökon är i synnerhet det i
N:o 8 anmärkningsvärdt. 1 stället, att hilla sig till
sak, eller, vid bristande förmåga dertill, efter den
antagna taktiken’, till de personer, man gisiade vara
förf. till recensionen af Altar-tallan, fäster sig Conr.
Bl. vid ett Insändt poem, försedt med en i
litteraturen väl känd signatur, och gör deraf cn osmaklig
parodi. Lyckligtvia äger Shakspeares, Byrons och
Aristophanes öfvcriättare intet alt befara af
Conv.-Bla-dets anfall. Men man måste vira nära tokig af
bämn-delust, för att si hugga sia kritiska yxa i
stenar-ne.Vi visste ej, att den lilla snSrt, som åtföljde
slängen åt St. Posten, träffade Conv.-Bl. U illa. Vi skola
en annan gång, med afseende på hans tunna kostym ,
förfara lindrigare- Hvarför skulle han också ej fi
leka med sina infallen, hvilka, lika aporna på en
marknad, för en stund roa den förbigående, men
hvilka denne glömmer, sedan han kastat sin slant i
Ap-dansarens hatt ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
