- Project Runeberg -  Heimdall / 1828 /
106

Author: Johan Erik Rydqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

C 106 3)

ön blotta mord. — Uti kommentarierna till
Christinas regering yttrar förf.: "Postverket inrättades, detta
odlingensj upplysningens och medborgerlighetens
oundgängliga vehikel!" Detta är, att göra
ÖfverPostDi-rektören för mycket stolt. Så Vidt vi veta, har
odling, upplysning och medborgerlighet funnits, utan
det oiuidgàngliga postverket, t. ex. i det gamla
Grekland. "Sverge vann genom Westfaliska freden allt,
hvad som under en sådan sakernas ställning stod, att
vinna." Detta strider uppenbart mot andra halda*
tecknares intygande. Förf. citerar på ett annat
ställe sjelf Bruzelii ord, "att freden troligen blifvit
förmånligare, om icke drottningen påskyndat den, af
fruktan för det anseende, Oxenstierna skulle vinna
genom en ärofullare fred." — Att Christinas
"ynnest-prof ej förtjena uppmärksamhet af andra, än de
in-teresserade personerna," tyckes vara en hos
historieskrifvaren nog långt drifven artighet mot det vackra
könet, helst då dessa "ynnestprof" ruinerade riket.

Äfv en mot Carl Xl:s förmyndar-regering är förf.
ganska undseende. Om den beskyllning, man
allmänt gjort denna regering, att låta uppfostra den
unga konungen i okunnighet, yttrar förf. att
"Exemplet af Christinas myckna lärdom torde hafva
förlamat viljan hos Carl XI:s förmyndare, att pådrifva
hans framsteg på odlingens bana." En verklig
ob-scurantism !

Mot Carl XI hyser förf. deremot mindre blida
tänkesätt. "Han behöfde, yttrar förf., snart sagdt
endast följa med strömmen, för all uträtta hvad han
bnskade och borde önska." Carl XI:s reduktion,
indelningsverket, Carlskronas anläggning, flottans
åter-byggande, de ärofulla krigen, Sverges förkofran i
industrielt och financielt anseende, — allt detta var
således endast, att följa med strömmen? Rcc. tror
deremot, och många med honom, att Cerl XI i
flera fall gick just emot strömmen, och detta kraftigt
nog. _ (Forts. e. a. g.)

røitøaiitø mottsf.

Ett àr i Sverige.

(Slut fr. N:o a5.)

Fjerde häjtet innehåller kostymer af Elfdalns och
Jerfsjös invånare, hvilka senare tillhöra Helsingland.
"Helsingen, säger förf., har blifvit kallad Nordens
Holländare. Denna benämning är endast i visst fall
träffande. Väl utmärker han sig af samma stilla
ihärdiga flit och industri-anda, samt i synnerhet af
samma kärlek till snygghet, renlighet och prydnad, som
Holländarn; men genom sin karakter af bergsbo
äger hon dock i sitt lynne de stora, väsendtliga
olikheter, som alltid särskilja en sådan från invånaren
af ett slätt-land." Den charakteristik, förf. lemnar
af dessa, den Svenska Odalbondens måhända minst
urartade efterkommande, synes oss träffande. De
plancher, som föreställa Helsinge-kostymerna äro
målande och lyckligt utförda. Det fordras i sanning
en icke vanlig talang, att med inskränkning till ett
så hvardagligt ämne, som framställningen af en
landt-manna-drägt, så ofta och så lyckligt variera sina
föremål, gifvande dem i valet af personer, ställning
•ch omgifvelser, allt det utmärkande, som åtskiljer
de olika landskapers invånare, och skapar af det
hela ett fortgående galleri af inhemska bilder. Detta
gäller icke allenast om forevarande plancher, men
om arbetet i allmänhet. I sammanhang med be-

skrifningen om Elfdaln och dess porfyrverk, har en
planche blifvit egnad åt en afteckning af den
kolossala Vas,, som nu. pryder planen framför Rosendal.
Med rlelta häfte följer äfven en musik-planche. Den
innehåller tvenne af de mest sjungna Vull-visor i
Mora socken. Det kan visserligen icke synas
främmande, utan tvertom såsom en vinst för ett verk,
sotn delta, att deruti upptaga några af våra mest
kända national-melodier. Huruvida den gissning, att
den första af dessa begge sånger leder sitt ursprung
ända från tolfte seklet, må vara antaglig eller icke,
lemna vi derhän. Men emot det ackompagnement,
hvarmed de här blifvit försedde, synes oss möjligen
något kunna vara a’tt anmärka. Vi tala icke om den
vetenskapliga grundligheten derntr. Men vi tro, att
ett ackoiiipxgnement till en folkvisa bör vara lika
enkel, osftkt och okonstladt, soin sjelfva melodien.
Huruvida detta här är fallet, må musik-kännaren
afgöra. Ensamt i de två första takterna af
ackoro-pngnementet förekomma flera ton-brytningar, än i
hela melodien tillsammanstagen, och det skulle
troligen fordras ett vant öra, att uti dem, om de
spelades serskildt, igenkänna theinat. Vår anmärkning
må anses öfverflödig, och vi skulle kanske icke
hafva gjort den, om vi ej trott oss böra fästa
utgifvarens uppmärksamhet derpå, för den framlida
behandlingen af dylika stycken. Skulle vi åter hafva
irrat oss, emottaga vi gerna en upplysande rättelse.

Öfver det egna språk, som allmogen i denna nejd
talar, förekomma derefter några anmärkningar,
äfvensom ett fragment af en sång, författad i denna
dialekt. Vi instämma med förf. i hans yttrande, att
"då detta språk tydligen bevarar så många
märkvärdiga lemningar af den för Skandinaviens
folkstammar fordom gemensamma Norräna-tungan, förtjente
det i hög grad, alt närmare, Sn hvad hittills skedt,
af någon fornforskare granskas och undersökas."

Femte häftet innehåller en utsigt af Fjellen,
tvenne plancher med Lappska kostymer, samt en,
föreställande en Lapp i sin släda, dragen af cn Ren.
Deremot saknar man all beskrifning öfver dessa
plancher. Vi begagna detta tillfälle, att göra en
erin-, ran, hvartill vi redan från f<»r«ta häftet kunnat öga
anledning. I allmänhet trälfiis beskrifningarne icke
i samma häfte med planchernä, utan komma
gemenligen i det följande. Sålunda förekommer
beskrifningen om Leksands-kostymerna, hvilka utgöra i
Häftet, uti det andra, p. i5, Fahlu Grufva är
af-tecknad i 2 Häftet, men beskrifningen derom finnes
i tredje Häftet, pag. 3a, /Vora-drägterna tillhöra 3
Häftet, men beskrifningen f|erde Häftet, pag. 3t,
Elfdalns och Jerfsjö invånare äro tecknade i 4
Häftet, men notiserna äro införda i femte Häftet pag.
42, o. s. v. Läsaren, som ej finner beskrifningen
Vid sidan af figurerna, måste uppsöka dem i ett
annat häfte, eller också, såsom nu är fallet, då han
emottagit plancherna utan förklaringen, antingen
lägga band på sin nyfikenhet till dess nästa Häfte
utkommer, eller söka att förklara dem på egen hand,
så godt han kan. Detta bör visserligen ej anses såsom
någon ofullständighet af sjelfva arbetet, men
måhända såsom bristande ordning. Vi inse alltför väl, att
då utg. från början antagit för princip, att låta
endast ett tryckt ark medfölja hvarje Häfte, (det
fjerde gör häri undantag, och äger tvenne ark), de
litterära upplysningarna, förmedelst en verkligen
be-römlig fullständighet, snart skulle öfverskrida det
påräknade arktalet, och följakteligen komma att infö-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:23:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heimdall/1828/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free