Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C "7 )
ning, söm (tennet, utan att någonsin ha varit i
Italien. Med tillhjelp af en försvarlig geogrnfl, ett
historiskt kompendium, några tidningar och
Conversations-Lexikon, skulle det mesta deraf kunna
sam-maiiskrif vas. Lokal-färgerna saknar man nästan
alldeles, och det egna intryck, som en resande erfar
vid anblicken af allt hvad Italien äger märkvärdigt,
stort och intagande, tyckes sällan leda författarens
penna. Rec. bekänner, att då han redan på sjette
sidan läste, huruledes södra Italiens "stora
ouppod-lade Hi|t äro bebodde af vilda tjurar och af ännu
vildare menniskor, — och midt ibland dessa verldens
stoltaste stad uppreser sitt svårmodiga hufvud," var
han ett ögonblick tvehågsen, huruvida ban skulle
vidare fördjupa sig i boken, eller icke. Han följde
likväl sin första föresats, och skyndar, att göra
läsaren redo för, huru hans möda blifvit belönt.
Förf. har indelt sin bok i följande serskilda
beskrifningar: Ankomst till Italien, Neapel, Beskrifning
om Neapel, Neapolitanarnes karakter, Neapels
omgifningar, Märkvärdigheter i Neapel, Toskana,
Lombardiet, Historisk skildring af Italien under
Fransonerna , Sardinska Staterna, Piemont och Genua,
Italiens vestliga kust, Sicilianska monarkien,
Medelhafvets öar, Kusterna af Provence, och om den
nyare Italienska Litteraturen. Såsom man ser, råder
icke mycken ordning i denna indelning. Men en
resebeskrifning är ingen systematisk afhandling. Hvad
man fordrar, är djuphet och nyhet i åsigter,
liflighet i framställning och sanning i uppgifter. Det
sista åliggundet har förf. i allmänhet trognast
uppfyllt. Deremot finner man i hans skrift föga annat,
an gamla bekanta saker. Beskrifningar om hus,
gator, torg, kyrkor, vägar, m. m. ser man i
hvar//t-nerario. Det historiska är merendels af den
beskaffenhet, att man har det äldre deraf i minnet sedan
skolåren, och det nyare ur Tidningarna. Om
konstens mästerverk yttrar sig förf. förnämligast, att de
redan förut äro så mycket ointalda oeh beskrifna,
ntt han vid dem icke behöfver uppehålla sig.
Cba-rakters-teckningen förefaller Rec. ytlig, utan
djuphet, lif och nyancering. Om theatern talar förf.
alldeles såsom dilettante, och beskrifningen af de pieser
och balletter, han sett, är i litterärt och æsthetiskt
nfscendc af föga intresse. Huru klart förf.
uppfattat t. ex. Pulcinellos charakter, vitsordas af följande
yttrande om honoin: "Pulcinello är på en gång tjuf,
en feg stackare, en ljugare, storskrytare och en
li-derli- sä lie."
Italien är så mycket bcskrifvet, att det fordras en
icke ringa talang, att framställa detta land och dess
invånare ur någon ny synpunkt. Utom Addisonsy
Barthelemys, Lalands och flera af de äldres resor,
hafva de nyare täflat att framlägga målningar
deraf. Mad. Stael har i sin Corinne liksom uttömt det
poetiska i natur, konst och folklynne; CasteUan har
med en äkta konstkännares blick bedömt det
tecb-niska of den äldre och nyare konsten, samt lemnat
ett bidrag till IVinckelmanns verk och Fernow;
alltför litet bekanta Röntische. Studien; Lady Morgan
har spridt ljus öfver det politiska, i alla dess
rigtningar; Miiller har, i sitt verk Rom, Römer und
Römerinnen, skildrat folklifvet i flera skiftningar,
och Simond liar, i sin vid början af detta år
utgifna resa, tagit i omständligt skärskådande det
praktiska och materiella. Dä vår litteratur skulle riktas
med en ny beskrifning af Italien, beklaga vi, att
Öfversättaren* val icke fallit pä något af de verk,
vi nu nämnt, och hvaraf intetdera, med undan t sm
af Lady Morgan* resa och en del af Corinne, änn
finnes på Svenska.
Underrättelserna om Italienska litteraturen utgo
ra tvifvelsutan det intressantaste af arbetet. En sto
del deraf är väl redan förut bekant, och igenfinnas
vida bättre sagdt, uti Sismondis verk De la
Littt/"-rature du midi de l’Europé,- men åtskilligt kan doclc.
ined hänseende till sällsyntheten hos oss af notise
om Italiens vitterhet, anses som nytt Enaellertä<Æ.
bör läsaren här icke vänta någon kritisk eller æsthc
tisk öfversigt af det nyare i denna litteratur. Föi-^L.
åtnöjer sig, för det mesta, att uppräkna några nam k»
på skalder, ocli aftrycka en eller annan vers-stump ,
såsom prof af deras poetiska förmåga. — På ett
ställe säger förf., att Italien har flera utmärkta män
i experimental-ßlosoßen, hvarmed lärer menas expe—
rimenta I-fysiken.
Stilen förråder ingen serdeles öfvad hand.
Öfversättningen är medelmåttig. Italienskan synes dock.
vara det språk, som mest besvärat både författaren
och öfversättaren, hvilket icke är ett synnerligen
godt tecken, då frågad är om Italien och Italienska
litteraturen. Man träffar här och der temligen
roliga misstag, t. ex. då förf. talar om theatern och
säger: "man gaf Spctta colosa" fspettacolosajj hvilket
ban synes tro ha varit namnet på piesen, i stället
lör det epithet, man tillade stycket. På ett annat
ställe öfversättes följande epigram:
Canova, questa volta fhai sbagliata,
Fai fltalia vestita, mà è spogliata.
med dessa ord: "Canova, denna gången liardu
mycket misstagit dig, Italien visar sig nu for oss helt
af klädd", då meningen likväl är motsatt, eller "du
visar oss Italien kladd. &c." Man träffar mycket
skrif- och tryckfel, serdeles bland Italienska ord
9ph namn. Hvem kan t e. gissa att Sijut/r skall
vara Signor?
Kannstöparen.
Öfversåttning.
Clas känner allt hvad som passerar,
Han intet vigtigt ignorerar
Af senaste tilldragelsen;
Men hvad sig i hans hus tilldrager,
Och hur man honom sjelf bedrager,
Ej kommit till hans vetskap än.
Han strängt om krönta hufvu’n dömmer,
Och jemnt om deras felsteg drömmer;
Meu att hans fru dem hämna kan,
Och att han, till sitt nits belöning,
Är nära nog sin egen kröning,
Han icke anar, stackars man!
Han känner alla konferenser,
Och intet hofs korrespondenser
Har undgått än hans vaksamhet; « J
Men hvem hans hustru möte gifver.
Och hvem hon till, i tysthet, skrifver,
Det är det enda, ban ej vet
Ilan öfver hvarje stats balanser*
Och rikets skulder och finan»er,
Kan lemna redo, hur de stå;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
