Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C «3o )
värdig belöning, — deras sält alt utöfva konsten bar
blifvit en verklig och lönande industrigren *).
(Forts. e. a. g.)
tøüittcrfiet.
Nyare Dikter af Euphrosyne. Stockholm, 1828,
sid. 2g 2.
Häftet innehåller Christophorus, legend; Psyche,
dramatiserad saga; smärre poemer, samt Den sköna
Cunigundaj sa "a i obunden stil. På sätt vi förut
gjort,, vid anttilningen af Svenska Vitterhetsidkares
arbeten, vilja vi låta en flygtigt uppdragen teckning
af författarinnans poetiska charakter föregå den
speciella granskningen af den samling, vi här lia
under ögonen.
’Euphrosyne uppträdde i den poetiska verlden med
2."ne smärre skaldestycken, Fågelburen,
Blomstcrgla-set ocb Nina, intagna i 1817 års Poetiska Kalender.
Denna första debut var mycket lofvande, och de
förhoppningar, man dervid fästade, blefvo genom de
sedan lemnade poemerna icke bestridda. Vi ville
bland dessa .synnerligast utmärka Liljan och
Spindelnätet, Blomman Jungfrun i det Gröna, Den
gamle Örnen i bur, Trasten3 Julljusen och Christophorus,
bland hvilka åter priset kanske bör lemnas åt
Jungfrun i det gröna, såsom ett alldeles fulländadt
stycke; både sinnrikt uttänkt och med mycken naivetet
och behag sjunget. Nämnda poemer blefvo, i
förening med åtskilliga andra, införda i Euphrosynes
Dikter. Derroi •»sv dLkIjinngti debuter"t i
Kalendern, blef hon delaktig af både det loflal och det
tadel, som från olika håll tillskyndades de så
kallade nyare litteratörerna. Den jemförelse med Fru
Lenngren, som af begge partierna framkallades, gaf
anledning, å ena sidan, att nedsatta den sistnämnda,
å andra sidan, att nedsätta Euphrosyne. Det är
likväl bra besynnerligt, att man, för att älska och
beundra en, nödvändigt måste misskänna en annan.
Fru Lenngren och Euphrosyne ha tagit så skilda
banor, att en sammanträCfning mellan dem är
omöjlig. Den förra är qvick, naif, lekande, pittoresk;
den senare ar graciös, ljufligt svärmande, musikalisk.
Den ena ar i sin teckning djerf och humoristisk;
framställningen har dramatisk liflighet. Den andra
målar med en lätt, nästan vek hand; tonen är
alltid lyrisk. Båda äro således hvarannan så mycket
som möjligt motsatta; och om man ock måste
tillerkänna Fru Lenngren mera originalitet och
charak-teristisk nationalitet, finnes dock för Euphrosyne en
rik och vacker lager, den ingen med kärlek för
vitterheten kan henne beröfva. — Att en viss
recensent af den gamla observansen frånkänt skaldinnan
förmåga, att lyfta vingarna till de högre
regionerna, är mer än orättvist. Den, som läst
Christophorus, Psyche, Örnen i bur och andra stycken, kan
icke säga detta på allvar, eller med bättre vetande.
Några stora ord, några kraftuttryck, någon hög
pathos, äro icke tillfyllest, för att göra ett
skaldestycke sublimt. Om författarinnans lynne företrä-
*y;Af sistnämnde omständighet upplyses tillräckligt, att
närvarande uppsats ej är omedelbart beräknad pä
li-thojiraficus närvarande tillstånd i Sverige; ty den har
hittills i vårt land utöfvats hufvudsakligen af
dilettanter, hvilka cj arbetat för den ekonomiska vinsten,
och troligen ock haft ca obetydlig behållning. Mera
härom lüng re fram.
desvis bestämt henne för det ljufva, mildt svärmiska,
melodiskt behagliga, ligger deruti intet hinder för
en djupare poetisk åsigt; och det, som från en
synpunkt är djupt, är från en annan högt. — Vi vilja
derföre alldeles icke säga, att E:s skaldenatur är, i
cha-rakteristisk mening, sublim; den är, för att låna ett
uttryck ur konstens filosofi, mera skön, i ordets
inskränkta bemärkelse. Der råder en vacker jemvigt
och en cjuinlig grace; lion rättvisar det namn, bon
antagit. Hon har mycken harmoni i tanka ocb i
form. Känslan är den sträng, hon oftast och lyckligast
anslår, men fantasi äger lion dock i icke
obetydlig grad. Och denna är för ingen del jordbunden.
Snarare sväfvar deu för mycket i ethern. Alen hon
ser allt med ett poetiskt öga, — något, hvarförutan
inan aldrig kan bli skald. Hennes sinue tyckes
längta efter sydligare nejder. H011 drömmer sig hellst
bort till ett land, der drufvan glöder och orangen
blommar, der ett yppigare vcxtlif är en frugt af en
varmare sol, ett blidare luftstreck. Nordens
utmärkande skönhet, den Svenska eharakterens egenheter
och invånarnes seder, dem Fru Lenngren så
mästerligt afbildat, och hvarigenom bon, liksom
Bellman, blifvit en national-skald, — dessa tyckas cj
elda Euphrosyne till inspiration.
Serdeles vexlande äro väl icke hennes ackorder
på cittran, men de äga ändå nästan alltid ett eget
behag. Hvad vi skulle vilja anmärka, är någon
enformighet i diktionen, — hvad som i detta häfte
mera röjes, än i det föregående. Författarinnan
synes för mycket tillegnat sig språket hos poeterna i
Kalendern. Man finner nog ofta blommor, azur,
purpur, urspruriginuntic och dyliUt. Sådant öfvergår
lätt till manér. Vi skulle derföre önska, att
skaldinnan flyttade sig litet utom denna trånga krets,
hvilket bäst sker genom ett mångsidigt studium,
serdeles af de Eugelska och Italienska skalderna. Den
Franska vitterheten kan äfven i detta fäll anses som
en god brunns-kur. — Likaledes kunde man hos vår
sångerska i allmänhet erinra i:tt visst sväfvande i
teckningen, en viss svaghet i konturerna,hvarigenom
det diktade får mera löshet i form, än ett
skaldestycke bör äga. Detsamma kan tillämpas på de
Tyska poeterna öfverhufvud, i synnerhet ju närmare
de komma våra dagar. Knappast någon , utom
Göthe, är i denna hänsigt fullkomligt felfri. Engelska
litteraturen, hvilken bar full klarhet i tanka och
fasthet i form, utan att öfvergå till den nykterhet och
inskränkning, som ofta» är ett drag hos den Franska,
blir i delta, som i de tilp sta andra fall, törhända af
alla den mest bildande ocHi välgörande för det
romantiskt stamda sinnet. Milton, Scott’, -Moore (i
lyriken) utgöra mönster i denna väg; på sam. ma sält
som Ariosto och Tasso.
(Slut e. a. g.)
itttism.
Jlr Frans Bcrwalds koncert i
Ladugårdslandskyrkan den 18 Nov.
Då vi genom utrymmets knapphet hindrades, alt
i nästföregående nummer låta inflyta en
framställning af den ofvan angifna koncerten, skola vi nu
söka lemna en sådan, så mycket hellre som ingen
af de öfriga tidningarna, förmodligen i anseende till
Riksdags-rörelsen, synas haft tid att vidröra <Jetla
ämne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
