Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C "35 )
cl t offer för nutidens profanernnde lynne. Den
nim-|ms, livnrmcd förr konsten vnr omgifven, och som
äfven ]m de rånste sinnen gjorde intryck, har
försvagats; man märker nu hlott kallsinnighet, hvilken
snart .skall förvandlas till missagtning. Arbeten af
utmärkta mästare, i synnerhet gravyrer, om också
efter de namnkunnigaste originaler, hafva fallit i
varde, och skola innan kofrt sökas endast af några
fä , på kuriositeter begifna samlare. Platsen har
blifvit intagen af ett och annut dussin Albums
lithograr-phitfiu-s j elegant inbundna; item några portföljer med
Parisiska theater-kostymer och karikaturer, samt en
packa hall-obscena taflor af det Fransyska boudoii—
lifvet; nllt i stentryck, och i en kokett, soi~disanl
artistisk oordning placerade på det runda bordet i
salongen. Med ringa kostnad kunna dessa artiga
saker, lika med tapeterna, som pryda väggarna,
hvarje Ar ombytas, ocb ägaren har visst allt skäl, att
vülsigna en konst, hvilken för så godt pris ger
honom nir af kännare, och lians vänner ett pikant
nöje. Men hvad skall vid ett sådant förhållande
blifva af kunstsiiinet i de länder, der kännedomen om
sådane mästerstycken, som blifvit typer och eviga
föredömen, ej mer genom grafstickeln hjelp kunna
spridas? Hvad skapas för publik af dvlika artister?
Hvad för artister af en sådan publik?
Mà man ej twise det här anförda för en afvoghet
emot lithografien. Vi äro långt ifrån att
misskänna dess nytta i många afseenden, och medgifva
gerna, att den äfven, behörigen begränsad, kunde för
konsten, i synnerhet fördess lägre arter, såsom vyer,
kl.idedrägler, genre-sLyckeii o. s. v., vara af
mångfaldig båtnad. Men må man förlåta oss, om vi ej
ined lugn kunna åskåda den fascination, hvarmed
artister och publik i denna uppfinning iüU, de
förra en lätt åtkomlig ära och vinning, den senare en
lika latt åtkomlig njutning. Det, som behöfver
naturliga anlag och ett helt lifs studium, för att
läras, och nästan att blott behörigen förstås och
värderas, måste härför blifva förglömdt och missagtadt.
Ty ingen blir konstnär eller konstkännare utan
anlag ocb utan smak; men för att njuta eller retas af
dessa för konsten till större delen främmande,
ehuru genom artistiska produkter frambragta intryck,
behöfves hvarken det ena eller det andra. Ett stort
sublimt konststycke kan köpas för mycket penningar,
men njutningen deraf inbegripes ej i handeln. Den
åter som tillhandlar sig Ii litografier, har
konstverket för en ringu penning, och har njutningen för
sig, hustru och barn, på köpet.
Tidningspubliciteten har vår tid, om ej
uppfunnit, dock fullkomnat; den är, tänkt i sin ensidighet
och öfverdrift, yttring af den kiaft, som sträfvar att
jemna alla förhållanden i samhället, alt höja det låga
eller säuka det höga till denna medelmåttans viveau,
som, i vår tanka, utgör ett af tidens mörkaste och
mest förtviflande tecken. Deu åsyftar, alt så mycket
som möjligt inspara all uthållande kraft, allt djupt
studium, allvar, moralisk energi o. s. v.
Lithografien har verkat, eller skall verka det samma inom
sitt område, ocb snart skall konsten, öfverflödets
skönaste dotter, vara blott en .af öfverflödets lägsta
tjenarinnor. Ocsaken och verkningarna äro för
båda enahanda, llegge sträfva, att gå öfver sin gräns,
att göra sig till allt, att- undangräfva hvarje
mäktigare ansträngning inom samma sfer; och begge hn
till en del lyckats häruti. [ Englund t. ex. är det
knappast femtedelen af utkommande böcker, sora
kan ens betäcka kostnaderna. De mångfaldiga
tidningarna deremot betalar sig oerhördt, och en
hvas-gifver riklig bergning åt flera dussin af
medarbetare, oberäknadt lönta snällskrifvare m. fl. personer.
Skälet till allt detta är lätt funnet.
Tidningslitteraturen, liksom lithografien, delar allt ut i små,
lättsmälta portioner. Man vinner sin insigt eller sin
njutning i sammandrag; hastigt och mot föga
beskattning af hufvud, hjerta, tid och börs. Hvad den
bättre tidningslilteratören och lilbografen har att
göra, är således blott, att icke ga utöfver det honom
anvisade område, samt att geuom arbetets godhet
och fulländning förädla publikens smak , och väcka
intresse för det, hvarför han sjelf är allena ett
be-fordringsmedel.
Hvad Sverge enskildt angår, hafva vi ännu,
åtminstone af lithografien, intet att befara. Den har
har i landet knappt hunnit att bli allmännare känd,
och först’helt nyligen ha några få produkter deraf
kommit i dagen, hvilka, i afseende på smuk och
konstfärdighet, kunna hedra deras författare. Men
må i allt fall våra unga artister ej försmå den
varning, vi sökt gifva dem, uti hvad vè yttrat om en
nf de farligaste och mest lockande afvägar, hvilka
öppna sig för den i sitt val ännu ej alldeles säkra
konstnären! Måtle de framför allt belijerta, att
intet positift kan i konsten alstras, utan föregångna
grundliga och klassiska studier, och att, ehvad man
ön från några håll sökt förespegla dem, sådana
svårligen, om ej omöjligen, kunna tillvägabringas med
tillgången till våra inhemska mästare, samt de få
och ofullständiga konstsamlingar, som finnas i vårt
land!
Säng i ett Sällskap j pä dess Högtidsdag tSa8.
J vänner! när hvart femte år
Sig Landets visa samla,
Och mången dervid färdig står
Att skaffa bort det gamla:
Vi följa dock vårt gamla Ing,
Att liar vårt Plnium hålla,
Om någon Plenus blir i dag
Han sjelf det måste vålla.
Mà Publicister gifva ton,
Alt fädrens lärde klandra,
Vi tro vår Representation
Så god, som många andra.
För oss har vänskap stiftat lag,
Den gör oss alla lika,
Och glädjen på vår högtidsdag
Se» aldrig från oss vika.
Om vi ett Utskott sätta ned
Att våra värf betrygga,
Så är det, efter gammal Sed,
Blott för att Bålar brygga.
Remissen är det tomma glas,
Som hvarje gäst framräcker,
Det fyljes jämt i godt Calas
Och någon tvist ej väckcr.
Den som en skål till ämne gör,
Får genast taga ordet,
Och endast hvad förtära» bör,
Begäres här pä bordel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
