Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 35. 1828. STOCKHOLM. den i3 Dec.
Tryckt
hos
Johab Hörberg.
Utdelas
hos
Norman & Engström
©er Øcfjwefcenflein.
D en diskussion, som på Riddarhuset förefallit, i
anledning af den väckta frågan om uppresande af
ett monument på det ställe vid Lutzen, der Gustaf
Adolf den store föll, saknar icke interesse för hvar
och en som tror, att i det satt, hvarpå en ädel och
fosterländsk ide uppfattas, om den äfven ej är
ämnad, att leda till något materiellt resultat, ligger
ett bevis af tidens moraliska lyftning och tendens.
Man bör anse, att i massan af representationen
ligger summan of natiouens upplysning, och att åter,
inom denna representation, den mest upplysta,
fördomsfria och fosterländska del linnes inom
Riddarhuset, rikets första stånd. Inom dess krets finnas
ännu ättlingarne af dem, som följde Gustaf Adolf,
och deltogo i hans segrar. Att vara medlem af
Riddarhuset, tyckes redan innebära i sig sjelf, att
vara vän af Svenska namnets ära. Någon kunde,
under denna forutsättning, tro, att då fråga väcktes
på Riddarhuset om uppresande af en minnes-sten åt
Sverges störste Konung, på det ställe der han föll
i|nder striden för frihet och upplysning, densamma
skulle upptagits med enhälligt bi fall. Alen att
domini» efter tidningnrnes meddelandena lärer detta ej
varit fallet Flera talare yttrade sig emot än för
densamma. Då frågan hufvudsakligen ligger inom
gränsen af det aesthetiska, är den äf ven en af de få
riksdagsämnen, hvars vidrörande tillhör planen af
detta blad. Genom enskilda meddelanden hafva vi
erhållit åtskilliga upplysningar i ämnet, hvilka vi
anse för en pligt att offentliggöra. Vi vilja meddela
våra reflektioner och upplysningar i den ordning,
hvartill diskussionen, hemtad ur Dagl. Allehanda,
föranleder.
En talare yttrade sig: "Jag anser mig icke äga
rStt, att tillstyrka något användande af allmänna
medel till ett företag, som icke medför någon
fördel för Svenska folket." — National-äran och hvad
dertill kan bidraga, utgöra visserligen icke ett
ränte-gifvande kapital, i~den vanliga meningen. All
fördel torde den dock icke sakna. Vid jemförelsen
mellan Asiatens rikdom och Grekernas mindre
betydande skatter, säger ett snille: "men Horners
sånger, templen och gudastoderna voro deras
national-gods." Besynnerliga nationalgods! skall man i våra
dagar utropa. Homer var sjelf en tiggare, och kunde
icke ens sälja sitt manuskript åt en boktryckare;
och templen och gudastodcrna voro dåraktigt
kostsamma företag, hvaraf utgiften bättre kunnat
an-vandas på tröskmachiner och nattmöss-fabriker, i
fall Grekerna känt till sådana. — "Må konungar
visa sin rikedom och frikostighet med sådana företag,
men folken böra afhålla sig från en så öfverdrifven
ärelystnad." — Motionären föreslog ett minnesmärke
af omkring 16,000 R:drs värde; vi inse ej, hvarför
icke ändamålet skulle roed vida mindre uppoffring
kunna vinnas. Den öfverdrifna ärelystnad, som ligger
deruti, att medelst t. c*, ett jerakors, med namn och
årtal, utmärka stället, der en af verldens största mfin
utgjutit sin anda, i den ädlaste strid, som ännu lifvat
någon hjelte, skulle af mången kunna anses såsom
endast en, ehuru väl sent, uppfylld pligt *).
Åtminstone har förf. till dessa ruder hört försäkras,
att icke allenast de, som bo i Lutzen och den
kringliggande trakten, men äfven de resande, af alla
nationer, hvilka besöka slagfältet, förundra sig, att
Svenskarne med så mycken likgiltighet åt glömskan
öfverlemna denna jordfläck.
"Dessutom," fortfar talaren, "vore det väl i
xsthe-tiskt hänseende rätt, att i den gamla
Schwedenstei-nens ställe uppresa ett nytt monument? Icke ligger
i den kalla stenens mer eller mindre slipade yta
eller granna inscription det, som rörer känslan och
smälter hjertan. Och har icke denna sten ännu en
annan ryktbarhet, i att hafva öfverlefvat
fransmännens vanmäktiga förstöringsbegär? Hvem svarar för,
•) Såsom exempel af den urskillning, hvarmed man hos
oss uppreser moniimenter, vilja »i anföra följande. Nära
Quiingc gästgifvaregård i Skåne står vid stora
landsvägen en ståtlig granit-obelisk, (ungefär af den höjd
och det utseende, som obelisken på Slottsbacken)
omgifven af en vacker trädplantering. På stciicu
står, i stora förgyld» bokstäfver, att läsa:
Till minne
«f
Hans Excellence, Friherr*
Carl Adam Wrangel.
för hvad:
Se dessa odlade fält
Denna trefliga bygd
* oeh
Spörj de tacksamma underhafvanda
Som reste stenen.
MDCCCXXV.
Den tacksamhet och beredvillighet till enskild
uppoffring, som lifvat en förtjenstfull privat-mans
un-derhafvande till ett aådaut minne, skulle således
ej kunna lifva en hel nation, att med en långt
mindre kostbar minnesvård ära cn itor regent, och
derigenom lig »jclf? — Vid Råshult i Småland, der den
odödlige Linné är född, atår en gråsten med följande
inskrift: Denna minnesstod som står gent emot Råshult
pgd, hvarest Archiatern oeh Ridd. Hr Carl v. Linné .
Den Store, Naturens kännare, föddes 1707, uppfördet
l8i7, under Konung Carl XIV.s Höga Regering, och
torrle denna Minnes-stod, jemte den, härifrän, äfven•
si simpla Grottan, af Succederande Comministrar ,
vårdas, intilldess ett värdigare minne kan framträda.
det beder ödmjukast P. M Läng. Comminister.
Par-t mm farva deeent. Horatius. Den foga oeh dunkelt
kända naturen, af C. v. Linné i klarhet framburen.
O tu homo lege librum Naturer ut sapias in hocc*
munilo, Deo, in eloriam, in utilitate studio naturce
ab ineunte trtate Linne se imbueret. Fabrikanterne S.
Stock, S. Atis, militairer och inom Socknen. — Vare
det fjerran från oss, att vilja tadla detta välmenta ,
men mindre lyckliga offer åt Linnés minne. Men
exemplen visa, med hvad olika värma hos oss, i våra
dagar, det jiationligt flora och det enskildt nyttiga
omfatta*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
