Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r ej sällan öppet både natt och dag. Nu, med
en något förbättrad administration, har detta ofog
upphört, men hvad de, pä detta ställe förvarade
konstsaker deraf lidit, kan hvar och utan
svårighet bedömma *).
Den närmaste följden af ett sådant sakernas
förhållande är, att det förnämsta ändamålet med
dylika samlingar helt och hållet förfelas. Jag menar en
mrra utspridd, mera allmännelig konstodling. Ingen
kan rimligtvis föreställa sig, alt en allmänhet skulle
tvenne söcknedagar i veckan infinna sig i en trång,
halfmörk sal, för att se några svarta, nedrökta
målningar i dammiga, föråldrade ramar, och än
mindre kan man förundra sig öfver det ringa antal
studerande, som på detta otrefliga ställe söka
bekantskap med konstens mästare, hvilkas produktioner,
ehuru samlingen tillhörige, och figurerande i
cata-logerna, likväl ej äro för dem tillgängliga. På
sådant sätt är denna med stor kostnad och mycken
omsorg sammanbragta collection, i dess närvarande
skick ett dödt capital, lyckligtvis likväl ännu
disponibelt, när ägaren vill deraf draga den nytta eller
den fördel, han rättvisligen af dess användande kan
vänta sig.
Men derigenom att denna samling på
detofvanan-förda sättet vårdslösas: att den hålles dold för den
allmänhet, till hvars odling den är ämnad att lemna
ett betydligt bidrag, går ännu en fördel för
densamma förlorad. Samlingar i allmänhet, och i
synnerhet konstsamlingar, på ett värdigt och behagligt vis
ordnade, hafva det egna, att de, nästan på ett
magnetiskt sätt, tid efter annan tilldraga sig andra,
omkring och bredvid dem existerande samlingar.
Genom detta slags sammansmältning hafva större delen
af de förnämsta, så allmänna som enskilda,
samlingar i den vägen småningom vunnit tillväxt. Som
ganska troligt torde få antagas, att också hos oss
detsamma skulle inträffa. Mången ägare af isolerade
konststycken af värde skulle lätteligen inse, att det
nöje, ban af deras ägande rönte, ej motsvarade
tillfredsställelsen, att se desamma fylla en plats i ett
väl och systematiskt ordnadt museum; och mången
samlare skulle, hellre än han ville veta den
konstskatt, ban med så mycken möda, så innerlig kärlek
sainmanbragt, efter bons bortgång förströdd och i
profana bänder, öfverlemna dem till en publik
anstalt, hvilken ban på det sättet gagnade, under det
hans namn, hedradt och hedervärdt, öfverginge till
tacksamma efterkommande. Att sådana gåfvor verk-
*} Red. tillåter sig här den anmärkning, att taflornas
flyttning från det nu sä kallade Museum torde bli
äfven ur ett annat skäl nödig. Rummet, såsom stående
i förening med Kougl. Bihliotheks-lokalen , lärer neml.
innan korrt behöfva åt Bibliothekct upplåtas, enär ej
mindre de 7000 Volumerna af den inköpta Nescherska
samlingen, än flera 1000 förut ägda, cj kunna
annorlunda än provisionclt ordnas (och således endast i en
liten mån af allmänheten begagnas), i anseende till
bristande utrymme. Då en inkräktning på den
angenäma anblicken af den utmärkt vackra
Bibliothcks-salongen, formcdelst hyllors inrättande på midten af
densamma, vore att belt och hållet förstöra intrycket
af ett architektoniskt mästerverk, gifves ingen annan
utväg, för att göra hela Bibliothcks-tillgången
användbar, än att göra Musei-rummet tillgängligt för
löckers uppställning. Vi skola dock taga oss
friheten, att en annan gång omständligare yttra i dctU
ämne våra tankar.
ligen ägt rum, bevisa alla våra offentliga samlingar
af hvad art som helst, och hvad jag nu aufört, är
således ej att anse som en på eget vis yttrad from
önskan.
Ett annat motif, alt ej lemna våra konstsamlingar
i det skick, hvari de nu befinnas, och hvilket,
ehuru jag medger det ej vara så bindande, som de
förut anförda, likväl ej bör åsidosättas, är den
obehagliga verkan ett dylikt förhållande gör på
utländnin-gen, som besöker Sverige. I våra tider, då ej
allenast alla moraliska distanser så mycket som möjligt
utplånas, utan äfven de physiska afstånden, genom
den lätthet och hastighet hvarmed de passeras,
mindre och mindre tagas i beräkning, kan man på
samhällena lämpa ett uttryck, som ofta om individer
begagnas — man kan om dem säga, att de börjat
umgås. Att då emellan dem ett förhållande måste
uppstå, något när liknande det, som emellan
individer kallas ton eller convenance, synes naturligt.
Något måste således nu göras, för att behålla
anseende och en önskad consideration lios sina
umgängesvänner. Jag tviflar, att det finnes en individ, ägare
till en vacker konstsamling, och i tillstånd att
bibehålla den, som ej, om ock med någon uppoffring,
skulle, för sitt eget anseende lika mycket, som för
sin och sin omgifnings båtnad eller nöje, ordna den
på ett anständigt sätt. Han skulle säkert ej våga
blottställa sig för det oblida omdöme, som skulle
drabba honom, om han lemnade den vackra samlin-»,
gen inpackad eller rättare instaplad i lårar eller skåp ;
och bland dem, som höra denna framställning, tinnes
troligen ingen, soin ej vore färdig, att i sådant fall
kasta första stenen på honom. Hvad som nu
skäligen kunde anses slötande, eller åtminstone obildad t
och bizarrt hos en individ, — kan det i vår tid,
med nu herrskande åsigter, anses för något bättre
hos en Stat, och bör ej omdömet om denna
sednare snarare utfalla skarpare? Svaret häfuppå kan ej
blifva tvifvelaktigt Sedan man gjort mycket för det
nyttiga, för sin säkerhet, för sitt oberoende och
politiska anseende, äfvensom för nationens bildning i
många fall, bör man då alldeles uraktlåta, att göra
något för denna sednare, i afseende på de Tria
konsterna? Jag tror, att Sverige äfven i delta fall har
ett anseende att upprätthålla, och kanske är det nu
dertill hög tid, så framt vårt fosterland ej, på ett
för detsamma numera ovanligt sätt, skulle blifva
efter, hvad andra Nationer med ungefär samma
tillgångar i oftaberörde väg uträttat.
Jag får derföre föreslå:
1:0 att ett anslag af 5ooo R:dr Törsta året, och
sedan iooo, R:dr årligen till nästa Riksdag, ställes
till Kongl. Maj:ts disposition, för renovation och
underhåll af de Kongl. Museum tillhörige taflor.
2:0 Att elt anslag af 15o,000 R:dr, hvilka med 3o,ooo
R:dr årligen kunna utgå, äfvenledes ställes till Kongl.
Maj:ts disposition, for anläggande af en ny
Musei-byggnad, på den plats och enligt den plan, son»
framdeles dertill kunna varda ansedde lämplige.
Jag anhåller vördsammast, att denna min motion
till Höglofl. Stats-Utskottet må varda remitterad,
samt med de Respective Medstånden communicerad.
Fredric P. Klingspor."
Stockholm, tryckt bos Johan Hörberg, 1828.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
