Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 37. 1828. / STOCKHOLM. deti 27 Dec.
Till Allmänheten.
Da detta Blad nu fulländat sitt första stadium,
ar det för Bed. en |>ligt, att förklara sin
tacksamhet för den bevågenhet, hvarmed det af Publiken
blifvit emottaget, och ntt ofTentligen uttrycka sin
li fl iga erkänsla för de bidrag, hvarmed flera
Litteratörer och Artister behagat bedra detsamma, och
hvarigenom Tidningen tillskyndats ett värde, som
den derförutan förgäfves skulle eftersträfvat. Om
den förhoppning, Red. vägat göra sig, och som var
Hess enda ögnamärke, att kunna grunda ett
tidningsblad, oberoende af partiers inflytelse, och att,
utan den lockande retningen af en litterär fejd,
söka väcka intresse för sak, icke för vissa personer»
vittra flra; om denna förhoppning, säga vi, i någon
mån vunnit fullbordan, tillhör förtjensten deraf i
betydlig mån dem, som Sdelt, upplyst och
fördoms-f»’-U ingått i samma åsigter, och för dessa verkat
ned en förmåga, kanske mäktigare än vår. Set är
1 idast sedan vi bekänt detta, som vi våga tillägga,
?tt detta blad, med alla dess brister och fel, dem
Vi äro de förste att erkänna, likväl deruti skiljer sig
från de hittills i Sverge utkomma af enahanda
bestämmelse, att det öppet vågat hylla hvarje
inhemsk förtjenst, af ehuru motsatt rigtning de än
inå sinsemellan vara, till hvilken skola de än må
kunna föras. Leopold och Thorild, Tegnér och
Bellman, Wallin och Stagnelius, Franzcfn och Atterbom,
Ling ocb Walerius, — vi medgifva allas serskilda
rätt till den fosterländska sångar-kransen; vi
erkänna, för vår hyllning, ingen annan Skola, än snillets,
ingen annan måttstock, än talangens.
Att här omständligare utveckla Tidningens
charakter och syftemål, hoppas vi må befinnas
öfverflödigt. Vi skulle alltför mycket förfelat i vår
sträfvan, om ej denua utveckling låge i de numror,soin
redan blifvit nieddelta. Den allmänhet, Bladet kan
påräkna, blir icke den talrikaste, men säkerligen
den ädlaste och mest aktningsvärda. Blott för att
Iga deltagande för de ämnen vi behandla, fordras
redan en bildnings-grad, hvilken man hos hvarje
läsare ej kan förutsätta; och sjelfva den ton, vi
ansett värdig för en ullmän organ af den
beskaffeu-het. som Heimdall, måste begränsa läsarenas antal.
Brt bar emot delta blad blifvit anmärkt, att
1 detsamma vore, i jemförelse till de öfriga, Jör dyrt.
Hvarje nummer af Heimdall innehåller i tryck lika
myckel, som tvenne vanliga tidnings-numror, och
kostnaden för tryck och papper uppgår äfven lika
i högt. Priset af Heimdall är likväl lägre, än det af
en och arman tidning, som två gånger i veckan
utgifves. Svenska dagbladen meddela i allmänhet
öfversättningar ocb utdrag ur utländska, aftryck ning
af iäiie«ångnr, offentliga akter, annonser m. m.; då
, deremot i Heimdall hvarje artikel är förenad med
mer eller mindre föi fattare-möda, och vi sträckt
»ainvetsgraiinhcten så långt, alt icke ens ur anmäl-
da arbeten nftrycka mer, än de rader, hvilka till
upplysning af en citation kunna vara nödige; och
ha deruti ej följt det vanliga exemplet, att, till
lindring i Redaktions-besväret, efter ett par raders
ingress genast intaga något parti af författarens
arbete. Härtill kommer, att icke allenast anmälan af
inhemska arbeten inom litteratur och konst fordrar
de utgifter, som till desammas anskaffande äro
nödige, men att äfven redogörelsen för den
främmande litteraturen, synnerligen den Engelska och
Fransyska, och hvad som om vår egen yttras i utländska
dagblad och tidskrifter, är förenad med kostnader,
for en Svensk litteratör ganska betydliga: med ett
ord, att les faux frais af detta blad uppgå
ungefärligen till hvad det inbringar. Tager man allt
detta i betraktande, skall man måhända ej finna
Sriset öfverdrifvit, men relatift billigare än af de
esta andra.
Till de välmenta råd, man gifvit oss, att gå
dagens tycke mera till mötes, och genom inblandning
af allehanda ämnen förskaffa oss en större publik,
ha vi ej trott oss böra lyssna. Att förvandla sig
till kolportör af dagens nyheter och squaller, anse
vi under litteratörens värdighet, och att genom
offer åt skadelädjen öka talet af läsare, förakta vi.
Det ansågs, i våra fäders dar, hedrande och
bifalls-vardt, alt stadga sin verkningskrets inom det
sannas och skönas område: detta har nu, i populärt
afseende, blifvit stäldt i sista rummet. De, som jemt
tala om tidens tecken, må öfver detta anställa sina
betraktelser. För vår del tro vi, att en författare
bör lyfta sin publik till sig, ej sänka sig till denna,
för att derigenom vinna prenumeranter. Sådant
ansågs publicistens kall i en tid, då Kellgren,
Leopold, Silfverstolpe, Höijer, Stenhammar, m. fi.
lånade sin anda åt tidningar och tidskrifter. Att det
numera icke är detsamma, röjer sig på flerahanda
sätt. Orsakerna äro icke svåra att bestämma, och
vi öfverlemna deras utfinnande åt läsarens egen
skarpsinnighet. Ett ord vilja vi blott tillägga, det
neml., atl på den punkt, tidningslitleraturen nu står ,
kan den icke förblifva, och att, enligt en utmärkt
talares ord, ett litterärt barbari aldrig kommer ensamt.
Sfflittfrftet.
Svenska Akademiens högtidsdag den 2o Dec.
Sammankomsten öppnades, såsom vanligt, med
ett tal af Direktören, hvilken denna gång var
En-vogén v. Brinkman. Möjligen kunde man deruti
finna mera politiskt innehåll, än nödigt vore vid
öppnandet af ett vittert sammanträde. Derpå
upplästes af Biskop Wallin det poem, hvilket uppmuntrats
med lilla priset eller den mindre guldpenningen.
Stycket kallades Erik och hans son, bestående af a:no
monologer; det utgjorde ett slags heroid, var
skrifvet på rimfria femfotade jamber, eller så kallada
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
