- Project Runeberg -  Föreningen Heimdals folkskrifter / Underjordiska inflytelser på jordytan : om nivåförändringar jordbäfningar och vulkaniska företeelser /
6

(1893) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

utstråla värme i den ytterligt kalla rymden; till slut öfver-
gick hon därför till en flytande het massa i stället för en
gasformig, och när samma afkylning fortgått länge nog,
så bildade sig rundt om ett skal af fasta ämnen, i hvars
håligheter vattnet kunde samla sig. Så fick man land och
haf på ytan; men därinnanför dröjer ännu kvar en bit af
solen, den stora gemensamma modern, i dess ursprungliga
glödande gestalt.

Den förste, som hittade på en dylik förklaring, var
den store tänkaren Kant för 1 1/2 århundrade sedan (1755);
läran utbildades 40 år senare af en fransk stjärnkunnig, vid
namn Laplace (läses Lapláss); och ännu i dag har man
icke kunnat finna någon bättre, ehuru man försökt alla
möjliga. På sådant sätt förklaras, hvarför jorden är till-
plattad vid polerna, hvarför värmen tilltager på djupet och
hvarifrån jorden fått dessa glödande inelfvor, som vulka-
nerna slunga upp i dagen. Måhända få vi föreställa oss —
och de nyaste rönen synas bekräfta det — att själfva kär-
nan är fast; dess stora täthet tyckes icke förenlig med an-
tagandet att hela den inre massan skulle vara flytande eller
gasformig, och i detta fall vore väl ej heller det fasta ska-
let så pass säkert, som det är. Det kan också hända, att
det ofantliga trycket därnere hindrar massan att rinna som
en vanlig flod, och i hvarje fall få vi icke föreställa oss,
att skalet ligger jämntjockt och med skarpa gränser där-
öfver; den afkylda ytan går nog blott efter hand öfver i
den heta massan. Men allt detta inverkar icke på själfva
hufvudsaken, och den är, att på ett visst djup under våra
fötter finnes en glödhet massa, där våra stenarter och me-
taller befinna sig i smält tillstånd — ett minne från den
tid, då hela vårt solsystem utgjorde en enda gasformig
kropp.

Fråga vi då efter, huru tjockt vårt skal är, så äro
svaren olika; somliga säga 5 mil, andra ända till flere hundra,
men den bästa föreställningen få vi nog, om vi tänka oss
det ungefär så tjockt som skalet på ett äpple i förhållande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:24:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heimdals/10/0006.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free