Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Långsamma nivåförändringar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
närmare in till kärnan; detta går för sig, emedan skalet
eger en viss förmåga af böjligliet; men som det på samma
gång är i viss mån fast, så kan det ej följa med jämnt,
det bågnar i stället och när det tryckes in på en punkt
så måste det pressas upp på sidorna; däraf motsvarigheten
mellan höjning och sänkning, medan sänkning är öfvervägande
i stort; men allt detta går så oerhördt långsamt
och lugnt just därför, att afsvalningen af jordens glödande
kropp har blifvit så långsam, sedan den fasta skorpan bildat
sig därutanpå och hindrar utstrålningen.
Denna förklaring har sedan Buch’s tid varit den
allmännast antagna. Är den riktig, så befinner sig verkligen
landet i rörelse, medan hafvet står stilla; och man kallar
därför hela denna företeelse för sekulära höjningar och
sänkningar af landet — sekulära i den meningen att det
behöfves sekler för att märka deras långsamma gång [1].
[1] Emellertid hafva på senaste tider betydande röster höjt sig till
förmån för en återgång till den gamle Celsius’ åsikter, Så förklarar
den berömde professor Suess (Sys) i Wien sedan 1880, att alla
vertikalrörelser hos landet äro en omöjlighet; landet ligger still, men det är
hafvet som förändrar sin nivå genom att långsamt strömma till och
från polerna; Skandinaviens höjning är blott skenbar, det är i stället
Östersjön som tappas ut, och de gamla strandlinierna i norska fjällen,
de äro gjorda i särskilda issjöar på den tid, då den stora isen låg öfver
hela landet. Det finnes sålunda inga höjningar och sänkningar, blott
en negativ (nedåt) eller positiv (uppåt) förskjutning af strandlinien.
Andra forskare åter, såsom amerikanen Jamieson (1865) och svensken
De Geer (1890), tro på en verklig förändring i landmassans nivå, men
sätta den i samband med yttre orsaker, näml. den väldiga isbetäckning
som en gång funnits öfver stora sträckor af jorden men sedan smält
bort; på Grönland ligger den ännu kvar, därför sjunker landet; men
Skandinavien, som blifvit befriadt från den oerhörda bördan, det reser
sig så småningom upp igen. Äfven tysken Penck (1882) sätter orsaken i
denna is, men på ett annat sätt; det isbelagda landet har en väldigare
massa och kan därför draga hafvet mera till sig, medan detta sjunker
undan, då isen drager sig tillbaka och landet sålunda förlorar i
dragningskraft. Han förbinder således de bägge föregående åsikterna, genom att
skjuta skulden på isen, men ändå fasthålla landets orörlighet. — Om
nu dylika orsaker utan tvifvel kunna spela en roll och om det måste
erkännas att man en tid varit för hastig att tala om (särskildt) höjningar,
så står dock ännu såsom den allmännaste och den bästa förklaringen
kvar den, som i jordens omärkliga rörelser ser en inflytelse från jordens
inre. Till dess de tvistande lärde kunnat ena sig om någon bättre, skola
vi därför fasthålla den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 06:24:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/heimdals/10/0014.html
