Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jordbäfningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en sjö bildade sig där den legat. Ofta blir marken sön-
derslagen i klyftor och remnor, och då strömma vatten-
och slammassor upp på ytan, såsom vi sågo i exemplet
från Calabrien 1783. Särskildt blir detta fallet i floddalar,
där under marken ett bredt lager af jord blifver genom-
dränkt af flodens vatten och under årens lopp oerhörda
kvantiteter vatten på detta sätt kunna gömmas. Ett exem-
pel härpå är Agram 1880, som ligger vid Donaus biflod
Sava; men ett långt ryktbarare exempel ger oss professor
Suess i Syndafloden (egentligen Sint-floden, hvilket bety-
der "den stora floden"); han förklarar nämligen denna
grufliga sak som en jordbäfning i trakten af Persiska viken,
hvarigenom marken sprängdes så, att grundvattnet från
Eufrat och Tigris sprang upp i dagen och öfversväm-
made allt.
Tänka vi nu på de svåra jordbäfningarnes geografiska
utbredning, så är den lyckligtvis tämligen begränsad. De
älska vissa bestämda länder, ja t. o. m. vissa särskilda
linier därinom, så att de gärna följa dem. Suess räknar
sålunda 4 stora härdar, nämligen Syd-Amerikas västkust,
Central-Amerika, Nordost-Alperna och Syd-Italien; härtill
må väl läggas Japan, där täta jordbäfningar äro kända
sedan långt före vår tidräkning. Värst utsatt af alla är
väl det förstnämnda stället, Andernas sluttning mot Stilla
hafvet; där går knappt något år förbi utan någon större
katastrof, och Perus hufvudstad lärer hafva blifvit förstörd
11 gånger på de sista 300 åren. Däremot är Syd-Ameri-
kas "motsatta kust ganska fri och likaså Australien och
Södra Afrika; om sträckor i Afrika vet man bestämdt, att
de mycket länge varit förskonade, ty man har där funnit
gamla klippstycken i så sällsam ställning, att de ovillkor-
ligen måste hafva störtat ned vid minsta darrning i jorden.
Äfven Skandinaviens fasta berg höra till de lugnaste, så
att blott lättare jordskalf här ifrågakomma (dock fick Norr-
botten d. 15 och 23 juni 1882 tvenne stötar så starka, att
folk skyndade ut ur husen i tanke, att dessa skulle störta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
