Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vulkaner och vulkanutbrott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvarandra är vanligen anfallet öfver, om än aska och rök
ännu en tid spruta fram. Då Vesuviiborna se hvit aska
komma fram, så anse de faran förbi för den gången. Det
har då vanligen hållit på i inalles 3—6 dagar, vid Ätna i
10 och flere. Huru länge man sedan får vara i lugn, är
icke godt att säga; det är mycket olika på olika håll. Dock
hafva vulkanerna i stort sedt vissa principer därvidlag. Som-
liga äro, som vi ofvan antydt, i en oafbruten verksamhet,
utan att unna sig någon timmes ro; hvarje ångbåtsresande
mellan Neapel och Sicilien har sett Stromboli, när han ett
par gånger i kvarten, regelbundet som pulsslag, slungar upp
en hög stenar mot höjden; så har han gjort i tusentals år;
och om nätterna tjänar han därigenom som en förträfflig
— och billig — fyr. Hans granne Volcano däremot hade
tegat i hundra år, då han bröt ut den 3 aug. 1888 (utan
jordbäfning och utan lavaström); Krakatoa hade hvilat i
200 år före sitt förfärliga utbrott, och Hekla och de stora
Sydamerikanarne arbeta i regeln icke mer än en gång på
århundradet. I allmänhet äro utbrotten efter lång hvila de
farligaste. Bäst känna vi naturligtvis de bägge stora ita-
lienska vulkanerna. Vesuvius var under de gamle romar-
nes tid länge som ett vanligt berg, bevuxet med träd
och vinrankor ända upp på toppen, och upprorsmannen
Spartacus slog en gång läger med 10,000 man i själfva
kratern. Så kom då, 150 år senare, den 23 aug. 79 e. Kr.
det första kända utbrottet, som med förfärliga massor aska
och slam (lava synes hafva felat) begrof Herculanum, Pom-
peji och Stabiæ. Nu följde med sekellånga mellanrum nya
utbrott ända till medeltidens slut, hvarunder verksamheten
ej var större än att vulkanen än en gång kunde bjuda
tillflyktsort åt en krigshär (östgoterna under Teja, omkring
550). Vid nyare tidens början syntes han åter sjunken i
sömn; gräs och buskar spirade åter upp i kratern, ekar,
almar, lindar och kastanjer beklädde hans sidor, endast på
ett ställe rök det ännu något litet. Så blef det i öfver
halfannat sekel; men den 16 dec. 1631 kom åter en fruk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
