Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O t o r rör O
kvinna av den moderna typen.
SS
Han knöt
om sig ett
förkläde, satte
en Uten mössa pa
huvudet och utförde
någon slags hula-dans.
sammans. Alla flickor i värt gäng
rökte. Jag tror att vi jämt och
samt hade cigarretter i munnen,
inte för att det smakade gott, utan
för att verka blaserade och
världsvana inför våra unga kavaljerer ...
Jag hade aldrig älskat skolan
och jag var mer än glad då jag
slutade den. Men den glädjen
räckte inte länge. Mamma hade
beslutat, att jag skulle tillbringa
ett år i fröken Frolich’s exklusiva
pension, där jag skulle få en sista
»avslipning».
»Jag hoppas att jag blir
tillräckligt slipad», sade jag skrattande
till Bob, som kysste min örsnibb
och svarade:
»Du är tillräckligt slipad och
söt som du är, Barb!»
En dag när jag satt i hallen i
fröken Polichs förnäma, men
ytterst tråkiga inrättning öppnades
ytterdörren sakta och försiktigt,
och jag höll på att trilla av stolen
av häpnad och glädje då jag fick
se Bobs leende ansikte sticka in.
Han blinkade med ena ögat och
gjorde en grimas, som skulle
föreställa ungefär:
»Vänta, nu ska vi lia roligt.. .»
»Öh, Bob», viskade jag, »så
hemskt roligt att du är här!»
»Kom», mumlade han, »skynda
dig...!»
Vi smögo oss ljudlöst ut genom
dörren, smeto genom trädgården
och sen ut på gatan. En bit ifrån
stod Bobs sportbil och väntade
och i den sutto Bobs
studiekamrat Doug Jensen, och Betty
Bor-rows.
»Hej!» ropade de, »roligt att se
dig igän, Barb.» Och så startade
Bob. Vi hade väl kört några
hundra meter då Bob plötsligt böjde
sig fram och kysste mig.
»Bob», sade jag förebrående,
»du luktar sprit!»
»Vilken liten detektiv!»,
skrattade Bob uppsluppet, och Doug och
Betty instämde. »Ge Barb
flaskan», sade Doug, och låt henne
smaka litet, så känner hon inte
doften från dina läppar.»
Jag hade aldrig druckit sprit,
men för att inte skilja mig från
de andra och verka okamratlig
drack jag några droppar. Bob och
Doug togo ordentliga klunkar och
blevo mer och mer upprymda . . .
Vi stannade vid ett litet
värdshus för att äta middag där. Vi
voro alla på strålande humör, inte
minst jag, som smitit från fröken
Frölichs tråkiga föreläsningar.
Vi voro alla i den lyckliga ålder
då man kan skratta åt rakt
ingenting, då det bara är så
underbart roligt att leva och finnas till.
Vi dansade och sjöngo och Bob
var själen i det hela, den som satte
sprätt på publiken. Han knöt ett
förkläde framför sig, satte en
liten mössa på sitt huvud och
började utföra någon slags Huladans.
Vi skrattade så vi gräto .. .
Värdshusets innehavare kom in och
protesterade mot oväsendet, men Bob
stack en större sedel i hans hand,
och sen fingo vi skoja ostört, utan
att någon störde oss.
Till slut bröto vi upp. Vi åkte
långsamt fram i den ljumma,
vackra natten. Doften från
ängsblommorna nådde oss som en ljuvlig,
svag parfym. Det var månsken,
It
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
