Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
töra en sådan angelägenhet, därför
drog jag mig tillbaka men kunde
inte undgå att känna mig på det
högsta förvånad. Den kvällen gick
jag fram och tillbaka pä mitt rum,
djupt försjunken i tankar och
grubblerier övar den hemska
händelsen i djungelskogen och över
det egendomliga problem, som
densamma förvandlats till. Följande
dag besökte jag emellertid
Återigen kommissariens kontor, där jag
fick en hel del värdefulla
underrättelser om den gamle hövdingen
Ousolu och hans folk.
Bland annat fick jag veta att
Ousolu egendomligt nog hade varit
mycket förtjust i barn under sin
livstid; man fann honom alltsom
oftast lekande med en mängd
»pic-caniner» pä sin lediga tid. l’å
dödsbädden hade han uttryckt sin
fruktan för att han inte skulle få
träffa nägra barn i landet där på
andra sidan det stora mörkret.
Det var utan tvivel för att
förebygga en sådau kalamitet som
Ousolu hade instruerat sitt folk att
offra ett Assobongobarn till
krokodilerna — stammens guddom — vid
varje fullmäne. varvid det
säkerligen varit hans tanke att de
offrade barnens andar skulle uppsöka
deras jordiske väns och hövdings
ande i den osynliga världen. Och
dä flickebarnen anses vara av
mindre värde än gossebarn bland
för övrigt praktiskt taget alla
afrikanska infödingsstammar, valde
man ständigt ett flickebarn
att offras i
krokodildam-njen.
Av mr Scott fick jag även
en god beskrivning på
Ousolu och ett fotografi av honom
från departementets register.
Av bilden att döma kunde
Ousolu väl ha varit omkring
sex fot lång — ungefär min
egen längd — och för övrigt
liknade vi också varandra till
kroppsväxten. Under något
av sina många härnadståg
emot giannstammar hade han
erhållit ett svårt assegaisår
i högra benet och till följd
därav haltade han gauska svårt.
En plan hade så småningom
utformat sig i min hjärna, en plan
som, det var min övertygelse, skulle
kunna göra ett slut på det
ohyggliga offrandet av oskyldiga
barnaliv, trots att myndigheterna visat
en sådan uppenbar likgiltighet för
det hela, och när jag den dagen
gick till sängs hade jag alla
detaljer klara. Det var en plan, som
i och för sig var mycket enkel och
lätt att utföra — om allting gick
som jag hoppades.
Alla afrikanska infödingar äro
vidskepliga och de svarta
medicin-männen och trollkarlarna äro inte
en bit bättre än någon av deras
rasfränder. Trots att de så att
säga existera på att dijpera sitt
folk, äro de allvarligt uppfyllda
av tro på sina egna rituella
besvärjelser och ceremonier.
.Jag hade nästan en hel månad
på mig att förbereda mig på, ty
jag visste ju att inga vidare offer
skulle komma att företagas förrän
till nästa fullmflne.
Jag köpte bland annat ett par
kantiner självlysande färg som
annars ofta kom till
användning i tjänsten, vidare kasta
de jag mig med stegrad
iver i förnyade studier
av Assobongodiaiekten
och det
dröjde inte länge
förrän
tark vare en grammatik i Swahili
och med redan förut förvärvad
kännedom om de lokala dialekterna
talade Assobongo lika bra som
någon inföding. Ett par gånger
under månaden gjorde jag besök hos
Van Antvverp och företog en
grundlig undersökning av trakten
där omkring och särskilt den
dystra krokodildammen.
Av Katrina fick jag veta att den
gamle trollkarlen hette Tombeeli
men art den gamle hövdingen av en
eller annan anledning alltid kallat
honom Tomasso. Detta blev för
mig senare en mycket värdefull
underrättelse.
.Iag röjde min plan för Van
Antwerp enär det var nödvändigt
för mig att ha en medhjälpare när
tiden var inne för dess utförande,
men vi aktade oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
