Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta nummer tryckes i 325.600 ex.
UTKOMMER
VARJE VECKA
AHLÉN & ÅKERLUNDS
FÖRLAG
Sveavägen 53 - Stockholm
Tel.: Åhlén & Åkerlund
fc«öjahtör«ne. mottagning:
Onsdagar A Torsdagar 2-B a, m.
^faTSrfdea
VECKANS BERATTELSEMA6ASIN
PRENUMERATION
1929:
Upp/aga A.
Men år ..... Kr. 7; —
Halvår ...... „ 3:50
Kvartal......., 1: 75
Upplaga 8.
TrycKI á ’maro pappar.
Helt år......Kr. 8: SO
t-talvår ,.......4:50
Kvartal ......, 2:25
N:rS7. Arg. 3, 192».
Redaktör: ERIK PAL5T
Söndagen den Ii sept.
Svik IL,] -Dig Ájjälv!
Jag talade stora ord om, att jag ej
ville svika min plikt, min kallelse.
Men kanske svek jag i stället
det, som var mera värt.
Det låter kanske lustigt
— men för mig tar
sommaren slut på en viss
dag. Det är inte
samma dag år efter år, men
jag vet ändå precis vilken dag det
är. Det liar kanske varit riktigt
strålande väder en tid. Så kommer
regnet, kallt och kyligt. Blåsten
härjar i min trädgård och
fallfrukten ligger i högar på
sandgångar-ua. Jag står vid mitt fönster och
säger: »Nu tar sommaren slut!
Det kominer kanske flera vackra
dagar, men sommaren kommer
aldrig tillbaka.»
Det finns ingen dag på året, som
är så fylld av vemod som den, vilken
för mig bildar gränsen mellan
sommar och höst. Jag går omkring i
min villa och min trädgård och
upplever om och om igen de öden,
som hände för många, ack så många
år sedan. Det var i ett annat hus
och i en annan trädgård, men jag
tycker ändå att allt är som då.
Jag gör mig förebråelser och
anklagar mig, jag söker försvara mig,
men innerst inne säger jag till mig
själv: * »Det är advokatyr
alltsammans. Du svek dig själv, det kan
du ändå inte komma ifrån. Du ser
ju själv hur det har gått sedan.»
Vi voro så många gäster på den
gamla herrgården, där min mor
var född. Mormor, som var ett
enastående fruntimmer,
hade trumfat ihop släkten
och släktens bekanta; så
att det hela verkade
pensionat. Men mormor själv
var belåten. »Det här är
min sista sommar», sade
hon, »det är gott att se er
allesamman.» Hon var så
kry och rask då, men hon
dog på varen följande år.
Jag hade just blivit
utexaminerad lärarinna och
jag hade fått anställning
redan innan jag lämnade
Stockholm efter examen.
Så reste jag till mormor.
Och det var där jag träffade Adolf.
Jag förstod nästan, att det var för
min skull, som mormor hade bjudit
dit honom. Det var i varje fall likt
henne. Hon tyckte väl att jag var
giftasvuxen nu när jag slutat
studienia.
Ett sådant vackert par, viskade
tanterna, när de sågo oss
promenera i den gamla trädgården eller
sitta och skämta på någon soffa i
parken. Ett sådant vackert par,
de äro ju som klippta och
skurna för varandra! Och mormor
själv gick omkring och myste. »De
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
