Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans ögon med en lugn, klar blick. De grå
ögonen gjorde honom förvirrad och osäker. Hans
blick irrade kring rummet för att åter stanna på
hennes ansikte. Ett ögonblick tycktes tiden stå
stilla i det lilla rummet, som doftade av dammiga
böcker. Nanas höga, entoniga röst kom långt
bortifrån, och någonstädes i fjärran ringde en
kyrkklocka. Helena slog ned ögonen, och tiden
fortsatte sitt lopp. När Nana slutat och frågade,
om han kunde komponera något till det, såg han
förvirrad upp. Åter mötte han de grå ögonen,
och han log plötsligt emot dem, ett hemligt,
förstående leende, som ett barn, vilket blivit ertappat.
"Får jag taga med mig det hem?" sade han.
En jungfru med ett hår så rufsigt, att man
ovillkorligen med fasa måste tänka på de
hårstrån, som skulle hamna i maten, uppenbarade
sig nu och underrättade Nana, att det var telefon
till henne.
De voro lämnade ensamna i rummet.
"Jag mötte er i går!" sade han stelt och
allvarsamt.
31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
