Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nåde en känsla av svidande otillfredsställelse i
hennes hjärta.
Hon hade många vänner, mest bland unga
pojkar, som bemötte henne kamratligt och gåvo
henne förtroenden, som de aldrig skulle givit
andra flickor, men det fanns ett uttryck av humor
och förståelse i de bruna ekorrögonen, som
uppmuntrade dem, och hon brydde sig ej om, ifall
de ej voro artiga eller ej valde sina ord så noga.
Hon hade kommit in i en krets av unga målare,
som gjorde sitt bästa att ge henne stoff till böcker.
Deras galna historier roade henne, och hon blev
aldrig chockerad. De uppskattade, att hon aldrig
sade "hu då!" som andra flickor, och fastän hon
ibland kunde säga dem sanningar på ett ganska
rättframt språk och be dem försöka låta bli att
bära sig åt som hamnbusar, sydde hon på samma
gång i deras knappar och knöt deras halsdukar,
när de skulle bort till någon professor, på samma
sätt som en mor skulle gjort det.
Där var isynnerhet en, som var hennes
speciella gosse. Han hette Gagge. Efternamnet
126
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
