Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och människornas likhet med Gudarna var
mycket obetydlig, och att Anatole France i all
sin cynism hade rätt, då han kallade jorden "en
smutsfläck i världarnas oändlighet", och en tid
höll hon sig till Anatole France, till dess hans sätt
att håna världen och dess skapare blev henne
olidlig. Hennes huvud var proppfullt av andras
visdom, och hon svängde som en pendel från
den ena till den andra, alltid med en skymt av
hopp, att just denne siste skulle räcka henne
sanningens pärla. Ibland greps hon av hjälplöst
hat mot världens upphov, därför att människorna
skapats med en längtan att öppna alla lås, men av
en underlig ödets ironi fått fel nycklar. Och där
satt nu lilla Helena och frågade, om hon trodde
på Gud!
Hon gick upp och stängde fönstret för att
slippa höra den dova klangen av kyrkklockorna.
"Helena!" sade hon, "om jag kunde förstå,
varför somliga människor måste ha namn på
allting ! Hela världen är ju som ett stort apotek,
fyllt av flaskor med olika etiketter på, och prästen
151
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
