Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
egenhet i hennes ansikte. Under samtalets lopp,
som rörde sig om lätta ämnen, värdesatte Maggis
svarta ögon Willner bit för bit. Han kände det
och började prata forcerat, under det att han ej
ett ögonblick vågade se på henne.
Långsamt, obarmhärtigt ryckte hon av
honom allt detta, som hon i åratal i fantasien
begåvat honom med. Sist stannade hennes blick
vid det slappa draget kring hans mun, och så
störtade för Maggi Willner den man hon älskat
ned från den piedestal, hon i vanmäktig dyrkan
hållit honom på. Instinktivt förstod han det
själv. De obarmhärtiga, svarta ögonen lämnade
ingenting kvar, och den glada, sorglösa Georg
Willner tycktes sjunka ihop i stolen och med
ens bli gammal. Utan att ett ord blivit yttrat
förstodo de båda, att det nu var oundvikligt slut.
Maggi kände en befrielse så stor, att hennes själ
tycktes lyfta sig på starka vingar, och medan
hon såg ned på bordet ryckte ett leende kring
hennes mungipor. Nana betraktade ett ögonblick
henne och Willner och kastade sig så in i en
11. — Helenus första kur lek. 161
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>