Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hemmastadd i rummet. Allt var henne så
välbekant, att hon endast fann det underligt, att ej
porträtt av hennes släkt och vänner stodo på
skrivbordet. Hon bläddrade i Karlfelt och
började läsa utan att tänka på, att man ej har
rättighet att gå in i andras rum och sätta sig att läsa
i andras böcker. Hon kom först till medvetande
om detta obestridliga faktum, då hon hörde steg
bakom sig.
"Torparen!" tänkte hon och svängde hastigt
runt i stolen.
Och än en gång fann hon, att hon vridit om
nyckeln i ett förtrollat slottsrum. I arbetsdräkt
och grova stövlar stod Brandel i dörren. Hans
ansikte var brunbarkat som en skogsarbetares,
men uppe i pannan, där mössan suttit nedtryckt,
löpte ett vitt band som en bindel. Utan att säga
ett ord stirrade de på varandra. Brandel fattade
sig först.
"Är du alldeles säker på, att du inte är en
liten ande 1" sade han.
Helena log. "Och du då!" sade hon.
182
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
